Villaägarnas Riksförbund har studerat elnätsavgifterna för perioden januari 2010 till januari 2015.
Det finns stora skillnader över landet i hur mycket en vanlig småhusägare betalar för sitt elnät.
Dyrast är Ellevios (f d Fortums) nät. Det gör att kommunerna i västra Svealand har högst elnätsavgift i Villaägarnas undersökning. Där var elnätsavgiften för det studerade typhushållet 12 120 kronor i januari 2015, jämfört med 4 749 kronor i Ljungby där elnätsbolaget heter Ljungby Energinät.
Skillnaden är nära 7 400 kronor per år.
Därmed är det dyraste nätet 155 procent dyrare än det billigaste.
I Västerbotten är elnätsavgifterna högst i Bjurholm, Nordmaling, Sorsele, Vilhelmina och Vännäs. Avgiften är 10 280 kronor, vilket är en ökning med 26 procent sedan 2010. Vattenfall Eldistribution äger nätet i dessa kommuner.
Elnätsavgifterna för typhushållet har stigit med i genomsnitt 47 procent under samma period som KPI-indexet stigit med 21, januari 1999 till januari 2015. Mellan 2008 och 2015 steg elnätspriserna med 31 procent, medan inflationen steg med sex. Orsaken är en svag prisreglering av monopolföretag.
Nätbolagen kan delas upp i tre grupper; små lokala, mellanstora och mycket stora. Den senare gruppen utgörs av endast tre bolag; Eon, Vattenfall och Ellevio. Denna grupp har såväl högre avgifter som större avgiftshöjningar.
Medan de små näten under perioden höjt sina avgifter med 15 procent har de största nätbolagen höjt sina med 20. Därmed har skillnaden mellan de två typaktörernas snittpriser ökat med cirka 600 kronor eller 34 procent.
Elmarknaden består av tre delar; produktion, distribution (nät) och handel. Sedan 1996 är elhandeln avreglerad och fri konkurrens råder. Elnäten är däremot naturliga monopol. Det finns ett enda elnät för varje fastighet och ett hushåll kan inte byta elnätsbolag även om det skulle finnas missnöje med servicenivå eller pris.
För att övervaka denna monopolbransch, och förhindra överprissättning, har staten inrättat en myndighet – Energimarknadsinspektionen (EI) – som skapar regelverk och övervakar prissättningen. Myndighetens ansträngningar till trots har företagen genom rättsprocesser lyckats få igenom avsevärda prishöjningar.
Det råder olika förutsättningar för att driva elnät i olika delar av landet. En del nätområden är små och tätt befolkade, medan andra är stora och glest befolkade. Den senare sortens nät kan förväntas ha högre priser mot kunderna än den förra eftersom varje kund ska betala för många fler meter ledning.
Villaägarna har i flera tidigare rapporter visat att prisskillnaderna bara till en mindre del kan förklaras av skillnader i nätens täthet. Det saknas ett ordentligt konsumentskydd eftersom prisregleringen för elnät är alltför svag. Elnätsbolagens höga vinster står inte i proportion till den låga risk de tar.
Villaägarna kräver att regeringen uppdrar åt Energimarknadsinspektionen att skärpa regleringen så att vinsterna hamnar i proportion till den låga risken.
Gustav Strömbäck