Region Västerbotten har en avgörande roll i arbetet för den regionala utvecklingen. När Region Västerbotten bildades effektiviserades det regionala utvecklingsarbetet. Landstingets nämnd för regional utveckling lades ner, liksom kommunförbundet. Tillsammans med delar av länsstyrelsen bildades en ny samlad organisation; Region Västerbotten. Mycket har gjorts sedan 2008. Regionen tränas för samarbete över kommungränserna. Det är nyttigt.
Samtidigt är regionen ett stående objekt för kritik, ibland befogad, ibland obefogad, inte minst hos enskilda regionpolitiker. Själv tror jag mer på att hjälpa än att stjälpa. Att sitta som ledamot i ett fullmäktige med inställningen att ens närvaro inte har betydelse är kontraproduktivt och ett slöseri med det demokratiska mandat som gett platsen från första början. Vi måste satsa på att utveckla regionpolitiken, inte skrota den. Västerbotten behöver en dynamisk instans för att inland likväl som kustland ska stå konkurrenskraftiga i ett Sverige som förändras snabbt.
Region Västerbottens högsta beslutande organ, förbundsfullmäktige, har stor utvecklingspotential. Den kanske främsta orsaken till att det i viss utsträckning saknas engagemang hos enskilda ledamöter är för att vi inte sitter där på direktvalda mandat. Genom att ha direktval till Region Västerbottens fullmäktige skulle inte bara engagemanget för regionala frågor öka, förståelsen och intresset bland västerbottningarna skulle också tillta. Ett direktval skulle sannolikt förändra de sakfrågor som den regionala politiken ska fokusera på. Politikerna skulle i ökad utsträckning samlas kring de regionala utvecklingsfrågorna där politisk samverkan och samsyn är avgörande.
I Region Västerbotten sitter alla politiker som representanter för sin kommun, sitt landsting, sin tårtbit av Västerbotten. Ur det demokratiska perspektivet är allt i sin ordning, den partipolitiska dominans som finns i fullmäktige är indirekt resultatet av demokratiska val. Ett problem är däremot att partipolitik ibland tar över de regionala intressena. Det finns ett behov av självrannsakan och systematiska åtgärder som gör att arbetet i regionen tillåts utvecklas. Direktvalda ledamöter skulle kunna resultera i större fokus på enskilda regionfrågor istället för partipolitik.
Att det finns en konflikt mellan olika delar av länet är sant. Det förekommer ett ”traditionellt gnäll” i viss utsträckning, men ett korn av sanning ligger i kritiken. Fördelningsfrågan behöver lyftas upp på bordet inom regionpolitiken. Det behövs tydliga besked om hur Region Västerbotten vill utveckla hela länet. Vi i inlandet måste samtidigt bli bättre på att vända Umeåkoncentrationen till vår fördel. Det finns inte tid för missunnsamhet och alla regioner behöver sina draglok.
Region Västerbotten behövs, men för stunden uppnås inte tillräckligt politiskt engagemang i alla delar. En rejäl översyn av den politiska sfären med förnyade arbetssätt som skapar en ökad delaktighet är vad som behövs. Det är lätt att rulla över på rygg och säga att saker skulle vara bättre om de vore som förr, men det är sällan det funkar att backa sig till toppen av en uppförsbacke. Ingen vill ge utvecklingsansvaret tillbaka till staten (det vill säga länsstyrelsen), väcka liv i kommunförbundet eller väcka liv i landstingets nämnd för regional utveckling. Det är knappast någon väg framåt. Det blir inte heller billigare om nu någon trodde det. Tvärtom.
Om Västerbotten ska fortsätta att växa måste även det politiska engagemanget göra det. Det är hög tid att ta nästa steg. Jag välkomnar alla intresserade och alla regionpolitiker att ta sig en ordentlig funderare på vad som skulle kunna utveckla Region Västerbotten ytterligare. När vårt engagemang ökar växer regionen.
Tomas Mörtsell (C)
Kommunstyrelsens ordförande Storuman och ledamot i Region Västerbottens fullmäktige