Vid ett eventuellt regeringsskifte är risken stor att Miljöpartiet får gehör för sitt krav på en gödselskatt. En skatt som avsevärt skulle höja kostnaden på mineralgödsel (handelsgödsel). Miljöpartiet har säkert ett mål med detta, men jag är övertygad om att resultatet blir ett helt annat. Att höja kostnaden i en bransch med redan erkänt dålig lönsamhet är förhoppningsvis inte det Miljöpartiet vill uppnå men det blir en av effekterna.
Branschen är redan i dag så konkurrensutsatt att vårt jordbruk inte ens står för hälften av den mat vi äter. I ett läge där de flesta är överens om att konkurrenskraften måste stärkas vill Miljöpartiet något annat. Om syftet inte är att plåga jordbruket med ännu en skatt måste målet rimligen vara att värna miljön.
Allt liv på jorden behöver näring och jordbrukets växter utgör inget undantag. Vår jord är ärlig och svår att lura, den ger ingen skörd om den inte får någon näring.
I Miljöpartiets värld är bara gödsel från djuren godkänd. Det vore inga större problem med den inställningen om bara djurens gödsel räckte till. Men om man räknar ihop all den gödsel som lantbrukets djur producerar, så räcker den bara till ungefär en tredjedel av vår brukade åkerareal.
Antingen måste vi tredubbla djurantalet, vilket troligen samma parti inte tycker är klimatsmart, eller också står vi inför andra utmaningar. De två tredjedelar av åkern som i så fall blir utan växtnäring kommer att snabbt förbruka sitt näringsförråd, utarmas och ge så låga skördar att den inte längre är brukningsvärd. Då vi själva troligen inte kommer att sluta äta, så kommer vår egen minskade produktion att ersättas av ännu mer importerad mat.
Det pinsamma med gödselskattens förmenta miljövärde och omsorgen om haven är att effekten blir den rakt motsatta. Vår egen erkänt miljöriktiga produktion blir utkonkurrerad och ersatt av den sortens livsmedelsproduktion som vi sedan länge slutat med – av just miljöskäl.
Även dessa dumheter blir säkert överslätade med att ”det handlar om politik” och att ”vi måste gå före”. Då en politiker i det sammanhanget säger ”vi”, så menar denne egentligen ”ni”. Jordbrukaren är van att ”gå före”. Men det märkliga har skett att ju mer vi gått före, desto längre efter våra konkurrenter har vi kommit.
Miljöpartiets förslag för ingenting positivt med sig, utan leder till sämre miljö, sämre mat, utslagning av jordbruk, färre jobb och en igenväxt landsbygd. Man kan möjligen lura en och annan väljare, men jag avslutar med en gammal grannes visdomsord: ”Man kan inte lura jorden”.
Arne Lindström
ordförande LRF Västerbotten