Är det någon fråga som är het i Norrbotten så är det bensinpriset.
Vi är inne i slutspurten av ännu en valrörelse där de så kallade plånboksfrågorna ligger närmare för många väljare än våra barns och barnbarns rätt till rent vatten och en lika fantastisk livsmiljö som vi har i dag.
I somras när bensinpriset som vanligt hade sin högsta notering kunde man läsa att vi norrbottningar kör mindre bil än stockholmare baserat på mätarställningen vid besiktningen. Tidigare har vi kunnat läsa att det är en missuppfattning att reseavdrag främst görs av långpendlare i den norrländska glesbygden. Störst reseavdrag görs i storstadsområdena.
Ändå är det lika hårt inpräntat i folks medvetande, att Miljöpartiet är ett hot mot landsbygden, som att det tidigare var en nödvändighet att ha skägg och lusekofta för att ha en chans att bli manligt språkrör.
Vi som själva är bilberoende på landsbygden förstår att höjningen vi föreslår, i genomsnitt 70–100 kronor i månaden, kan vara tuff. Men totalt sett skulle ändå landsbygden gynnas ekonomiskt av Miljöpartiets politik för småföretag, decentralisering av statliga jobb, upphandling från lokala producenter, snabbare bredbandsutbyggnad, stärkt samhällsservice på landsbygden och så vidare.
När det gäller bensinskatten vet vi att det är bråttom; dels för klimatets skull och dels om vi ska hinna utveckla alternativa bilbränslen innan oljan i världen sinat så mycket att bensinpriset stigit till nivåer som gör vår situation på landsbygden helt ohållbar.
Höjningen av bensinskatten går oavkortat till att tillverka mer miljövänliga drivmedel på Sveriges landsbygd, ge bonus till moderna energisnåla bilar och kraftigt förbättra och bygga ut tåg- och kollektivtrafiken i hela landet.
Mats Dahlberg(MP)
kommunfullmäktigeledamot Jokkmokks kommun