Mikael Bengtsson: Han var en sann socialliberal

Krönika. Många minns Ola Ullsten som statsminister, utrikesminister och ledare för Folkpartiet. Det gör inte jag. Jag minns Ola Ullsten som politikern som fick mig att börja inse att det där med liberalismen kanske inte var så dumt ändå.

Den tidigare statsministern och Folkpartiledaren Ola Ullsten har avlidit i en ålder av 86 år.

Den tidigare statsministern och Folkpartiledaren Ola Ullsten har avlidit i en ålder av 86 år.

Foto: Jan Collsiöö/TT

Not Found2018-05-29 06:56
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den tidigare statsministern och Folkpartiledaren Ola Ullsten har avlidit i en ålder av 86 år.
Den tidigare statsministern och Folkpartiledaren Ola Ullsten har avlidit i en ålder av 86 år.

Den tidigare statsministern och Folkpartiledaren Ola Ullsten har avlidit i en ålder av 86 år.

När Thorbjörn Fälldins (C) första regering föll på kärnkraftsfrågan kallade talmannen, socialdemokraten Henry Allard, partiledarna till samtal.

När Ola Ullsten kom ut från talmannens rum läste han upp följande meddelande för den församlade pressen: ”Talmannen har frågat mig om jag är beredd att bilda en ny icke-socialistisk regering: en folkpartiregering, som kan komma att ha inslag av personer utan partipolitisk förankring. Jag har svarat ja på den frågan.”

Ola Ullsten blev därmed statsminister i den första rena folkpartistisk-liberala regeringen sedan 1932. Den tillträdde den 18 oktober 1978 och avgick ett knappt år senare, efter valet 1979. Under den korta tidsperioden lyckades man få stöd för bland annat en utökad föräldraförsäkring och ett avskaffande av laglig barnaga.

Ola Ullsten vandrade i mångt och mycket vidare i Bertil Ohlins socialliberala fotspår.

Katastrofvalet 1982 blev början till slutet för Ola Ullsten som partiledare för dåvarande Folkpartiet. Det var då folkpartisterna i Lund, i sann studentikos humoranda, körde omkring med en dekal i bilrutan: ”Eliten e’ liten”. Naturligtvis var det med hänvisning till partiets urusla opinionssiffror. 1983 avgick Ullsten som partiledare.

Många minns Ola Ullsten som statsminister, utrikesminister och ledare för Folkpartiet. Det gör inte jag. Jag minns Ola Ullsten som politikern som fick mig att börja inse att det där med liberalismen kanske inte var så dumt ändå. Hans socialliberala engagemang, hans internationella solidaritet och arbete för jämställdhet gjorde stort intryck.

På den tiden var Folkpartiet ett traditionellt svenskt mittenparti. Ola Ullsten vandrade i mångt och mycket vidare i Bertil Ohlins (partiledare för Folkpartiet 1944–1967) socialliberala fotspår. Hade Ullsten själv fått välja är det mycket troligt att han hellre regerat tillsammans med Socialdemokraterna, och kanske också Centerpartiet, än att medverka i en borgerlig treklöverregering.

Ola Ullsten föddes i Umeå 1931. Han gick med i Folkpartiets ungdomsförbund och Folkpartiet våren 1958. När den dåvarande FP-ledaren Per Ahlmark lämnade alla politiska uppdrag våren 1978, av personliga skäl, valdes Ullsten till ny partiledare.

Efter avslutad politisk karriär var han ambassadör i Kanada, Bahamas, Italien och Albanien.

Historien har en märklig förmåga att upprepa sig för Folkpartiets/Liberalernas partiledare. Ola Ullsten var stundtals hårt kritiserad på sig tid, det var även Bengt Westerberg, och nu är det Jan Björklund som går en match mot intern kritik och dåliga opinionssiffror.

En sväng åt vänster, på den liberala höger-vänster-skalan, i Ola Ullsten-anda, hade inte bara han uppskattat, utan även många socialliberaler.

Läs mer om