För några veckor sedan deltog jag på en rikstäckande partikonferens.
Vid tillfällen som dessa är erfarenhetsutbytet stort. Vad har ni gjort i Örkelljunga som fungerat bra, och vad har ni i Vallentuna misslyckats med?
För en stund befann jag mig i en spännande kvartett, där tre av oss företrädde kommuner från Norr- och Västerbotten, medan den fjärde representerade en av Stockholmsregionens söderliggande kommuner. Anekdoten som komma skall innebär att jag medvetet utelämnar vilken denna kommun var.
Vi på norrlandsbänken diskuterade vitt och brett valstrategier. Stockholmaren betraktade oss länge och frågar efter ett tag: ”Alltså, vad jobbar ni civilt med? Har ni jobb?”
Vi stannade upp och tittade frågande på honom. Han fortsatte: ”Jobbar ni alla i gruvan?” (notera singularis).
Efter några sekunders tystnad bjöd några av oss på det obligatoriska skrattet som uppstår när man på ett artigt sätt ska reagera på ett dåligt skämt. Men mannen var gravallvarlig och väntade på ett svar. Till slut krävde tystnaden frågan: ”Du skämtar va?”
Men icke. Mannen tog sig ton och hävdade bestämt att det inte finns några jobb i Norrland, och att han därför antog att vi tjänade vårt dagliga bröd i gruvan.
Den allmänna okunskapen om norra Sverige anser jag ska bemötas med kaskader av information och starka ambassadörer för den norra landsändans sak.
Men ren och skär dumhet, det har jag inte tålamod för. Därmed tilldelades mannen svaret ”men är du helt dum i huvudet?” följt av en hagelstorm av arbetsmarknadsrelaterad information om Norr- och Västerbotten.
Mottagandet var inte positivt, och därmed fick denne stackare snabbt veta att han i mina ögon knappast lämpade sig för att vara politiskt aktiv överhuvudtaget. Den sortens trångsynthet finns det nämligen inte plats för i de förtroendevaldas kår, om du frågar mig.
Det här beteendet är inte exklusivt för något parti. Förakt och trångsynthet bor lite varstans. Handlar det inte om människors lika värde är det geografisk okunnighet.
Att vårt demokratiska system ger oss alla tillträde till politikens korridorer är bra, men det betyder inte att alla borde vistas där. Särskilt inte sådana som herr Söder om Stockholm. Den åsikten står jag för, politiskt mandat kommer med stort ansvar i både det stora och det lilla.
Nu kanske någon tycker att mitt ställningstagande är exkluderande och rent av icke-demokratiskt. Det kanske det är, men i grund och botten handlar det om våra gemensamma resurser som riskerar att slösas bort på nonsens.
Man kan ta sig en titt på ett lokalt kommunfullmäktigesammanträde så kanske det blir klarare. Att åtskilliga timmar läggs på att diskutera saker som en kommun inte ens bestämmer över, eller som saknar praktiskt grund, är slöseri med pengar. Jag ställer helt enkelt inte upp på det.
Micaela Löwenhöök