Som förälder med barn i kommunal barnomsorg har jag följt ”Förskoleupproret” i Skellefteå med stort intresse.
Som alla andra föräldrar är jag intresserad av hur förskoleverksamheten i kommunen fungerar och vad man kan göra för att förbättra den.
Jag uppskattar att ”Förskoleupproret” lyft upp frågan på bordet. Men jag måste samtidigt ifrågasätta den mekaniska syn som de ger uttryck för.
Kravlistan består av många punkter. Men det är framförallt regelkrav om maxantal i barngrupperna som lyfts gång efter annan.
Det är enkelt att ställa krav på maxantal barn i respektive grupp. Men det beaktar inte barnens behov eller hur verksamheten är uppbyggd.
Det finns ingen forskning som säger att verksamheten blir bättre av att i detalj besluta hur en förskolegrupp ska se ut och hur personalen ska organiseras. Varje förskolegrupp är olika, precis som alla barn är olika.
Det visar sig nämligen att lokalernas utformning, personalens kompetens, den socioekonomiska sammansättningen, och inte minst barnens individuella egenskaper är viktigare komponenter när grupper ska sättas samman än antalet i sig.
Jag kommer att följa frågan noga de kommande åren.
Jag kommer att arbeta för att Skellefteå kommuns förskolor ska bli så bra som möjligt.
I det arbetet behöver jag fler nyanser och färre dogmatiska påståenden. Fokus måste ligga på barnets behov och personalens och barnens arbetsmiljö. Inte endast på maxantal i barngrupperna.
Vi Socialdemokrater vill bland annat anställa fler förskolelärare och barnskötare, satsa på digitala hjälpmedel och stimulera till ökad fysisk aktivitet i förskolan.
Jag ser absolut vinster med mindre barngrupper, lugnare miljöer skapar bättre förutsättningar för inlärning.
Mer personal och möjlighet att dela barngrupper ger också den möjligheten.
Jonna Lundgren (S), Bureå, kandidat till kommunfullmäktige för Socialdemokraterna