Den statliga närvaron ska stärkas i hela landet genom att fler myndigheter placeras utanför storstadsregionerna i allmänhet och huvudstaden i synnerhet.
Samtidigt som regeringen uttalar sin ambition att fördela statliga jobb mer jämnt i landet fick vi veta att den blivande jämställdhetsmyndigheten kommer att förläggas till Göteborg. Ansvarigt statsråd menar att närheten till forskarmiljö och en väl upparbetad kompetens inom området är avgörande.
Delvis har Åsa Regnér (S) självklart rätt i sin analys. Det är viktigt att myndigheter placeras där de har ett gediget sammanhang att verka i. Tyvärr är det också den sortens resonemang som gör det svårt för nya kommuner att slå sig in på myndighetsmarknaden.
Den 16 november presenterade regeringen den jämställdhetspolitiska skrivelsen ”Makt, mål och myndighet – feministisk politik för en jämställd framtid”.
Skrivelsen slår fast två nya jämställdhetspolitiska mål kring hälsa och utbildning. Den skissar också formerna för jämställdhetsmyndigheten som ska ansvara för samordning, uppföljning, analys, kunskap och stöd utifrån de jämställdhetspolitiska målen.
Jag har sedan dess roat, eller oroat, mig med att läsa diverse kommentarsfält och forumtrådar: ”Höjden av slöseri med skattemedel”, ”Manshatarvänsterns nya lekplats” och ”Allt är hens fel och snart är vi alla könlösa”, sammanfattar ganska bra de mer och mindre nyanserade synpunkter som framförts av motsidan.
Historielösheten hos dessa personer; oförmågan att sätta saker i ett sammanhang och identifiera orsak och verkan, upphör aldrig att förvåna mig.
Att vi lever i ett av världens mest jämställda länder är ett av argumenten som används för att ogiltigförklara behovet av fortsatt jämställdhetsarbete. Som om vi hade kommit hit utan ansträngning.
Som om generationer av gräsrotskamp och decennier av byråkratiska förändringsprocesser inte spelade någon roll. Som om jämställdhet och mänskliga rättigheter uppstått i ett vakuum och förväntas bestå som en naturlag.
En jämställdhetsmyndighet ska fånga upp de trådar som tappas när ansvaret för jämställdhetspolitiken är allas och ingens alls.
Tappade trådar och bristande samordning har bidragit till att stora ekonomiska insatser har gett relativt liten utdelning. Det är slöseri med skattemedel.
Att skapa former för att få ordning på ett politikområde som påverkar vars och ens av våra liv är raka motsatsen.
Naturligtvis hade vi helst sett att jämställdhetsmyndigheten placerades i Skellefteå, eller åtminstone i den norra landsändan. Det hade varit att klä regeringens sagda strävan om stärkt statlig närvaro i hela landet i faktisk handling.
Nu återstår för oss utmaningen att göra verklighet av de jämställdhetspolitiska målen, helt oavsett myndighetens lokalisering.
Alexandra Sundberg
delaktighetssamordnare i Skellefteå kommun och aktiv i föreningen Skeva
Det är viktigt att myndigheter placeras där de har ett gediget sammanhang att verka i.