Polisen vädjade på presskonferensen med anledning av mordet på Lisa Holm: Låt bli familjen.
Anledningen var uppgifter om att det funnits journalister i familjens trädgård. Upprördheten var omedelbar. Den stora grupp av människor som ägnar oproportionerligt mycket av sin tid åt att klaga på pressen i sociala medier upprördes på det sätt som man kunde förvänta sig. Men många andra uttryckte också sitt avståndstagande. Även journalister.
Om uppgiften om journalister i trädgården är sann är det ett övertramp. Men stämmer då uppgiften?
Podden ”Mattsson Helin”, där Expressens Thomas Mattsson och Aftonbladets Jan Helin diskuterar mediefrågor, gjorde snabbt en specialpodd, som ägnades åt att insinuera att uppgifterna inte stämmer, att konstatera att kvällstidningarna sköter sig, samt att de flesta som kritiserar tidningarna är gapiga pseudonymer på den brunare högerkanten.
Det är i och för sig sant att medierna får osaklig och osmaklig kritik, både från höger och vänster. Men ett annat problem är att mediernas främsta företrädare verkar helt oförmögna till självkritik.
Ta det färska beslutet från Högsta domstolen. En medarbetare på Dagens Nyheter konfronterades av militärpoliser när han befann sig i en båt utanför örlogsbasen Berga. Området utgör ett så kallat skyddsobjekt. Militärpolisen tog därför minneskortet ur DN-journalistens kamera.
På minneskortet fanns fotografier avsedda för publicering i DN. Detta föranledde rättslig prövning. Frågan var om tryckfrihetens anskaffarfrihet skulle ha försteg framför den skyddslagens regler. HD fann att anskaffarfriheten i grundlagen tog över.
Får detta implikationer även för andra situationer? Ja, det får vi nog förutsätta. Om anskaffarfriheten på detta sätt kan trumfa ut skyddslagstiftningen så kan den trumfa ut andra regler också.
Är detta särskilda frikort ett problem? I vart fall kan det inge oro, inte minst eftersom vem som helst med en blogg idag kan placera sig själv i samma yttrandefrihetsrättsligt skyddade fort som tidningarna.
Tidningarnas företrädare inte bara applåderade avgörandet. De dansade över kritikernas bröst. Söndagskrönikan av Peter Wolodarskii Dagens Nyheter (14/6 2015) är illustrativ. DN:s chefredaktör var helt oförstående för oron och Försvarsmaktens invändningar efter avgörandet.
Liknande tongångar strömmar ur redaktionsledningarnas rum i fallet om en åklagares hemställan om att få göra husrannsakan hos Aftonbladet, i jakt på bilder från ett våldsamt rån i Kista Centrum.
Samma attityd präglade mediernas företrädare i samband med det så kallade. vapenmålet mot Expressen. Oförmågan till självkritik är ett mönster.
”Svårartad bunkermentalitet”. Så beskrev jag tillståndet hos medierna när vapenmålet prövades. Bunkern verkar bättre befäst än någonsin. Men utanför har det blåst upp. Mediekritiken har gått från en sorlande bris, med vissa avvikande, anonyma skrikhalsar, till en storm. Och det är delvis mediernas eget fel.
Mårten Schultz