Flyktingströmmen till Sverige fortsätter.
Den senaste veckan har 9 603 flyktingar anlänt, trötta och frusna, varav 1 716 är ensamkommande barn.
Varje flykting i statistiken är en människa; med sina egna skäl för att söka skydd. Sverige har kapaciteten att ge människor på flykt en rättvis prövning. Migrationsverket jobbar skift sju dagar i veckan.
Medan politikerna käbblar, förtjänar tjänstemännen en kollektiv eloge.
– Sverige är i en allvarlig situation. Det är samarbete, inte splittring, vi behöver, menade statsminister Stefan Löfven (bilden) under onsdagens partiledardebatt i riksdagen.
Kommunernas svårigheter att hitta sängplatser till de nyanlända bekräftas av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
Inte heller ska man underskatta de utmaningar ett flyktingmottagande på dagens nivåer innebär för verksamheter som skola och socialtjänst.
Men det är inte i det akuta skedet som den största uppgiften ligger.
De inledande gesterna av solidaritet, behöver följas av långsiktiga åtaganden under flera år framöver.
Detta är den svenska paradoxen: Vi är beredda att öppna våra gränser – men vägarna till ett så integrerat samhälle som möjligt, ett värdigt socialt liv, med arbete, bostad och infödda vänner, förblir ofta stängda.
Det är bra att Stefan Löfven står upp för permanenta uppehållstillstånd som underlättar etableringen i samhället. Men tyvärr är han oförmögen att ompröva regeringens politik i frågor som är helt avgörande för den enskilda flyktingen.
Statsministern pratar om utsträckta händer, men försvarar regeringens skattehöjningar på företagande, och EU:s högsta ingångslöner, med en dåres envishet.
Bara tre av tio flyktingar har ett jobb inom två år. Vilket skattetryck kommer att krävas om den etableringstiden inte förbättras?
– Ingen partiprestige får stå före landets bästa”, hävdar Löfven.
Han borde fråga sig om det verkligen är rätt läge att föra en politik som ger 25 000 färre jobb och förslå lyxreformer som fri tandvård upptill 23 års ålder.
Lars Kriss
ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån
Vi är beredda att öppna våra gränser – men vägarna till ett så integrerat samhälle som möjligt förblir ofta stängda.