Den parlamentariska landsbygdskommittén har lämnat sitt delbetänkande (SOU 2016:26) om hur villkoren för att bo och verka på landsbygden kan förbättras så att hela Sverige ska kunna leva.
Något flera ledamöter talar tyst om är att deras partier samtidigt vill att den svenska landsbygden ska ha världens högsta resekostnader. Riksdagen har nämligen nyligen bestämt att införa ett indexsystem som automatiskt höjer skatterna varje år, och som innebär att omkring 2020 kommer Sverige att ha världens högsta drivmedelsskatter.
Landsbygdskommittén framhåller att åtgärder som medför att människor och varor kan transporteras till lägre kostnad, och med större tillförlitlighet, är avgörande för landsbygden. Det handlar såväl om att arbetsmarknaderna ska vidgas, möjligheterna att driva företag ska förbättras och tillgängligheten till kommersiell och offentlig service ska bli bättre.
Kommittén tycker därför att det är viktigt att infrastrukturen, det vill säga vägarna, är av god kvalitet. Däremot tycker den inte att landsbygdsbornas kostnader för att använda vägarna är viktiga.
Men det tycker de boende på landsbygden.
I dag har Sverige bland de högsta bensin- och dieselskatterna i världen efter Storbritannien, Nederländerna och Italien. De andra toppländerna är tätbefolkade medan Sverige är EU:s näst mest glesbefolkade land.
Svensk landsbygd har få invånare och ovanligt långa avstånd. Där svarar bilen för nästan alla arbetsresor, inköpsresor, skjutsningar av barnen till aktiviteter, besök på sjukhus och så vidare.
Hur tror landsbygdskommitténs ledamöter att världens högsta skatt på dessa resor gynnar målet att hela Sverige ska leva?
Varför diskuterar inte kommittén konsekvenserna av det?
Hur har ledamöterna i landsbygdskommittén och deras partier agerat i frågan?
Johan Persson (S), Anna-Caren Sätherberg (S), Monica Haider (S), Mattias Jonsson (S), Kew Nordqvist (MP) och Håkan Svenneling (V) står alla bakom modellen med accelererande skattehöjningar.
Allianspartierna, som i landsbygdskommittén representeras av Ulf Berg (M), Emma Carlsson Löfdahl (L), Åsa Coenraads (M), Irene Oskarsson (KD) och Kristina Yngwe (C) sade sig vara emot, men agerade inte samordnat mot förslaget när det riksdagsbehandlades utan lät det gå igenom.
Endast Anders Forsbergs parti (SD) agerade konsekvent mot förslaget.
Att prata om att hela Sverige ska leva och samtidigt föreslå världens högsta rese- och transportkostnader för landsbygden är inte trovärdigt.
Bertil Moldén