Skaran av bostadsköande, trångbodda, bostadslösa och andra motvilliga boendevagabonder väntade och väntade. Men det blev inget jubel när civil- och bostadsminister Stefan Attefall (KD) presenterade sin åtgärdslösning på den akuta bostadsbristen.
Lösningen består av en lagrådsremiss där han föreslår att sänka kraven för andrahandsuthyrning av bostadsrätt, samt att bostadsrättsföreningar ska kunna ta ut en avgift (cirka 4 400 kronor) av den bostadsrättsinnehavare som hyr ut sin lägenhet. ”Beaktansvärda skäl” för att hyra ut sin bostad, som gäller i hyreslagen i dag, ska ersättas med bara ”skäl”. Det skulle ge bostadsrättsinnehavaren större möjlighet att hyra ut sin bostad.
Samtidigt som regeringen sänker kraven för uthyrning av den egna lägenheten så försvagar man det konsumentskydd som hyresgästerna har i hyreslagen när det gäller till exempel ockerhyror. Om jag anser att min hyresvärd tog ut en ockerhyra det senaste året kan jag i dag inte få tillbaka mellanskillnaden retroaktivt, något som var möjligt före lagändringen.
Resultatet är att den boendeförsörjningshöjande insatsen kompletteras med destruktiva ingrepp för hyresgästerna.
Bostadsministern illustrerade sitt pressmeddelande med en IT-experts önskan att bosätta sig i Stockholm. Alla har dock inte en IT-experts lön och status i bostadsjakten. Dessutom är det inte bara huvudstaden som saknar bostäder.
Sverige behöver en nationell bostadspolitik som är förankrad i dess demografi och geografi. De här lagändringarna har fått konsekvenser. I en debattartikel den 24 januari refererar Stefan Attefall till 30–35 procent fler hyresannonser på säljsajten Blocket.
Han förbiser dock ett annat faktum. Hyresgästföreningens medlemstidning ”Hem & Hyra” rapporterade nyligen att andrahandshyrorna har ökat till nivåer som även en IT-expert lär våndas över. I Stockholm blev det under 2013 hela 18 procent dyrare att hyra i andra hand jämfört med 2012. I Uppsala och Linköping tio procent dyrare.
Dessa åtgärdslösningar är inte tillräckliga för att hantera bostadsbristen i en tid där hyresrätterna minskar för varje år samtidigt som bostadsköerna växer. Grundproblemet kvarstår; vi behöver fler bostäder och framförallt fler hyresrätter för att lösa en kris som barnfamiljer, unga, äldre, nyanlända och arbetssökande tvingas fäktas med.
Lagändringar är inte en långsiktigt hållbar lösning, det är däremot konkreta bostäder i tusentals, per år.
Ali Qadiribostadspolitisk utredare Hyresgästföreningen