Vi i Svensk mat- och miljöinformation genomförde i juni en enkätundersökning där samtliga riksdagspartier – plus Feministiskt initiativ – fick svara på vad de avser att göra åt matens miljöpåverkan. Svaren visar att de flesta riksdagspartierna bär på en matnationalistisk ideologi som kan vara förödande för klimatet.
I svaren på enkäten ger flera riksdagspartier uttryck för tanken att bara maten produceras i Sverige är många av problemen ur världen. Centerpartiet vill öka den svenska livsmedelsproduktionen, Folkpartiet lyfter fram regeringens satsning på projektet ”Matlandet Sverige” och Socialdemokraterna ser ”en miljövinst i att stärka den svenska livsmedelsproduktionen”.
Kristdemokraterna å sin sida understryker att regelverk och rekommendationer inte får ”missgynna den miljövänliga produktion som vi har i Sverige” och Sverigedemokraterna vill förstås ”gynna det svenska mer miljövänliga jordbruket”. Moderaterna, som inte alltid har miljön högt upp på sin politiska agenda, medger emellertid att ”fortfarande står dock jordbruket i Sverige för en stor del av våra klimatutsläpp och för näringsläckaget”.
Naturligtvis är det bra att vi har partier som ser värdet i, och vill satsa på, livsmedelsproduktion. Kruxet är när det i de etablerade riksdagspartiernas kommentarer, till vad de vill göra åt matens miljöpåverkan, till så stor del ges prov på en slentrianmässig ”Sverige är bäst”-attityd, som vi förväntas svälja utan följdfrågor. Problemen med denna attityd är flera.
Den ger ett sken av att de långväga transporterna vid matimport skulle vara ett av de huvudsakliga miljöproblemen med livsmedelssektorn. I själva verket är utsläpp av metan och lustgas från djurindustrin ett mycket större problem än transporterna, och om vi ändå ska titta på transporterna är konsumentens resor med bil till och från stormarknaderna ett större problem än förhållandevis volymeffektiva mattransporter på fraktfartyg över Atlanten.
Den befäster också en vanföreställning om att svenskt jordbruk har en acceptabel utsläppsnivå. I själva verket släpper jordbruket ut cirka 10 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år, vilket motsvarar runt 15 procent av de totala växthusgasutsläppen i Sverige.
Sammantaget tas fokus bort från den stora miljö- och klimatboven: den ohållbara konsumtionen av kött och andra animaliska produkter. Globalt låter vi allt mer åkermark gå till att framställa foder åt djur i stället för att producera grödor som människor kan äta direkt. Av Sveriges totala åkerareal används uppemot 70 procent till odling av djurfoder.
Vi svenskar konsumerar cirka 85 kilo kött per person och år, vilket är mer än dubbelt så mycket som världsgenomsnittet. Bara de senaste 20 åren har köttkonsumtionen per person i Sverige ökat med cirka 50 procent. Det innebär allt större energiförluster på matområdet, och på köpet får vi skenande klimatpåverkande utsläpp från den ökande mängden boskapsdjur, övergödda hav och en instabilare försörjningssituation i världen.
Av de politiska partierna är det endast Miljöpartiet, Vänsterpartiet, och Feministiskt initiativ som har koll på detta – i deras enkätsvar är de alla inne på åtgärder för att få ned köttkonsumtionen. Feministiskt initiativ tar till och med bladet från munnen och föreslår det också vår kampanj driver: konsumtionsskatter på kött, på samma sätt som vi i dag har koldioxidskatt på bränsle.
Om vi ska lyckas få bukt med klimatkrisen är det av största vikt att vi inte låter oss förledas av matnationalistiska tankar. Det är en skön känsla att klappa sig själv på axeln och skylla klimatkrisen på någon annan, för både politiker och väljare. Men klimatkrisen står för dörren och vi har inte längre råd att lugnt simma vidare i osanningar. Det är hög tid att vi gör någon verklig insats mot vårt jordbruks del i klimatkrisen. Ett mycket viktigt steg på den vägen vore att införa kraftfulla ekonomiska styrmedel, såsom köttskatt.
Mathilda Jerenius