I Expressens partiledardebatt avstod Stefan Löfven (S) från att svara på frågan om politikerlönerna är för höga.
Orsak: Heltidsarvoderade rikspolitiker har helt andra villkor än fritidspolitiker i kommunala nämnder.
Det gäller inte bara löner. Medan rikspolitiken ofta är strukturell och ideologisk är kommunpolitiken konkret. Riksdagen kan exempelvis fatta beslut om villkor för flyktingmottagande och avsätta pengar, men det är kommunerna som är skyldiga att ordna skolgång och introduktion.
Ansvarsfördelningen är inte fel i sig, men när gräsrötterna upplever att partitoppen inte lyssnar, uppstår ett glapp mellan teoretisk och praktisk politik. Det senaste exemplet finns inom Moderaterna, där tunga kommunpolitiker inte stämmer in i Fredrik Reinfeldts (bilden) tal om att ”öppna era hjärtan”.
Det handlar inte om att kommunalråd överlag är rasister. Det handlar om att många kommuner upplever att de blir överkörda och lämnade i sticket.
Den sortens signaler måste tas på allvar. Inte genom att man köper en del kommunpolitikers lösning – minskad invandring – utan genom att sjösätta en fungerande integrationspolitik, där man inser att allt från utbildning och arbetsmarknad till en relativt jämn ansvarsfördelning mellan kommunerna hör ihop.
Här vilar ett stort ansvar på Moderaterna, trots att partiet har förlorat regeringsmakten. Under sin tid som statsminister har Fredrik Reinfeldt tydligt stått upp mot rasism och sett till att Sverige har en generös flykting- och invandringspolitik. När hans partikamrater väljer ny partiordförande bör ett kriterium vara att efterträdaren står för samma värden.
Om det största oppositionspartiet börjar fiska i grumliga vatten, är det stor risk att såväl Socialdemokraterna som ett eller annat småparti följer efter.
Susanne Nyström
ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån