Jägareförbundet i Västerbotten har i ett uttalande från länsstämman krävt att markägarnas utslagsröst i älgförvaltningsgrupperna tas bort.
Man säger sig även vilja säkerställa de privata markägarnas inflytande i älgförvaltningsgrupperna i förhållande till ”de stora skogsbolagen”, och att det är ”extremt viktigt att inte bolagsrepresentanter för de privata markägarnas talan på lokal nivå. Representationen i förvaltningsgrupperna måste återspegla innehavet.”
Markägarnas utslagsröst, som är lagbundet enligt jaktförordningen, kom till för att utöka markägarnas inflytande i den nya älgförvaltningen efter att den tidigare misslyckats.
Det är markägarna som står för kostnaderna som uppstår på grund av älgskador och det är därför självklart att man även ska ha möjligheten att råda över avgörandet i beslut där man inte är fullt eniga.
Jakträtten är bunden till markägandet om man inte har avsagt sig den rätten via avtal och det är därför fullt logiskt att nuvarande ordning med utslagsröst ska gälla även fortsättningsvis.
Vad gäller representationen inom älgförvaltningsgrupperna är det knappast Jägareförbundets uppgift att avgöra hur markägarna tillsätter sina ledamöter. Norra Skogsägarna och LRF har full respekt för hur jägarna tillsätter sina ledamöter från sina två organisationer, Svenska Jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund.
LRF:s och Norra Skogsägarnas mål och policy för skog och klövvilt överensstämmer i allt väsentligt med övriga markägarorganisationer, inklusive skogsbolag, och älgarna gör ingen skillnad på om de betar i en tallungskog på privat eller bolagsägd mark.
Vår åsikt är att bolagstjänstemän, Norra Skogsägarnas och LRF:s företrädare även fortsättningsvis ska kunna föra varandras talan i älgförvaltningsgrupperna och gemensamt verka för att uppnå skogsbrukets mål vad gäller balansen mellan skog och vilt.
Torgny Hardselius