Den sista veckan i skolan: förväntningar, längtan till sovmornar, umgänge med familj och kompisar.
Tid ägnas åt vilka kläder man ska bära på examen. Skolkören tränar för att uppträda. Innebandy med lärare, eller kanske brännboll. Betygen är satta. Lite mer tid för socialt umgänge mellan elever och personal. Visst är de sista veckorna i skolan en härlig tid.
Men tyvärr är det inte alla barn som känner denna längtan efter sommarlovet. Många oroar sig i stället för den långa ledigheten.
De har inte planerat någonting med sin familj. De har kanske föräldrar som måste jobba hela sommaren, en ensamstående mamma som överhuvudtaget inte har ekonomi för att planera någonting tillsammans med sina barn utan i stället måste bita ihop och jobba för att få ekonomin att gå ihop.
Vad sysselsätter man sig då med på sommarlovet?
Ja, fritis finns ju, men mycket är stängt. Många av kompisarna har åkt ut på landet, till släkt och vänner eller farit utomlands. Barnen känner sig utanför, ensamma och övergivna – och deras föräldrar känner sig otillräckliga.
Semester kan vara någonting helt underbart. Men det finns också många barn som känner stor oro för hur den kommer att bli.
För många barn och unga är skolan en frizon, kanske den enda, en miljö som ger dem trygghet och erbjuder struktur.
Glädje och längtan efter tid tillsammans med mamma och pappa snabbt kan övergå i negativa upplevelser med fylla och bråk vuxna emellan.
I stället för tid till vila, bad och lek med sina barn tar alkoholen över – med allt vad det innebär. Barn som har skilda föräldrar riskerar att hamna i kläm när de vuxna inte kan komma överens om hur de ska dela upp umgänget med barnen under sommarlovet.
Bris, Barnens rätt i samhället, har slagit larm om att samtalen från barn och unga ökar under sommarlovet.
För många barn och unga är skolan en frizon, kanske den enda, en miljö som ger dem trygghet och erbjuder struktur.
Det är glädjande att många kommuner börjat uppmärksamma hur viktigt det är med sommaraktiviteter för att barn som inte reser iväg ska känna glädje och delaktighet.
Men det finns mycket mer att göra. Barnkonventionen kommer att bli svensk lag. Detta förpliktigar på många sätt.
Det finns all anledning att börja reflektera över hur man uppmärksammar barns behov och rättigheter.
Så var det då frågan om var examensavslutningen ska äga rum.
Självklart ska vi även fortsättningsvis kunna ha våra avslutningar i kyrkan. Det handlar om traditioner, och att det är högtidligt. Att ha avslutningen i kyrkan innebär inte per automatik att man blir påverkad i en trosriktning. Detta borde vara slutdiskuterat vid det här laget.
Ta däremot lite tid och reflektera över hur våra barn och unga ska känna tillit och helt enkelt få må bra. Och vilket ansvar vi alla vuxna har.
Maria Lundqvist-Brömster, tidigare riksdagsledamot för Liberalerna