Mona Sahlin har fel.
Det är inte sexigt att betala skatt.
Skatter är politikens romantikdödare.
Ingen vill betala mer än nödvändigt.
Några underbara nätter förvandlar inte utgångspunkten. Skattereformer bygger på kompromisser med egennyttan.
Detta är precis vad fackförbunden LO och Saco gör i sitt gemensamma utspel om framtidens skatteuttag. Eftersom deras medlemmar ofta är i olika skikt av inkomstskalan, har förbunden skissat fram reformer som gynnar båda grupperna (Dagens Nyheter 21/3 2015).
Med höjd moms och återinförd arvsskatt vill facken hålla nere inkomstskatten.
Skattesystemet är ett lapptäcke av kostnader: Inkomstskatter, arbetsgivaravgifter och momssatser. För löntagaren med 25 000 kronor i månaden betalar arbetsgivaren nästan 33 000, medan det står cirka 19 000 på bankkontot.
Trots Alliansens fem jobbskatteavdrag har Sverige höga marginalskatter. Vid en månadslön på 45 000 kronor blir marginalskatten i en genomsnittlig kommun 52 procent.
Att inkomstskatterna ska vara så låga som möjligt är LO:s och Sacos viktigaste ståndpunkt. Hälften kvar var principen för 1990-talets skattereform.
Det är särskilt välkommet att LO placerar sig till höger om nya Moderaterna och vill ta bort värnskatten. Många ekonomer ser den som direkt skadlig.
Det har gått 20 år sedan den ”tillfälliga” skatten infördes. I stället för att slopa värnskatten tog Alliansregeringen bort förmögenhetsskatten. Bara en av sju som befriades från förmögenhetsskatt hade tillräckligt hög arbetsinkomst för att betala värnskatt. Omvänt saknar sex av sju som betalar värnskatt en större förmögenhet.
Att beskriva värnskatt som beskattning av samhällets rikaste är missvisande. Det ligger i arbetslinjens intresse att genomföra en skatteväxling från arbete till kapital. Till skillnad från Socialdemokraterna och Moderaterna är detta något som LO och Saco har förstått.
Lars Kriss