FOTO: JOHAN NILSSON/TT
Anta en nollvision för drunkningsolyckor.
Det föreslår Svenska Livräddningssällskapet (DN Debatt 8/1 2015).
Det är ingen dum idé. Inte för att en vision är detsamma som en quick fix, utan för att det skulle bidra till att sjösäkerhet, simkunnighet och livräddning hamnar högre upp på den politiska dagordningen, vilket är på tiden.
Förra året drunknade 137 personer i Sverige. Det är den högsta siffran på tolv år. En orsak till ökningen är sannolikt att sommaren var ovanligt varm och att många därför tillbringade mer tid än vanligt vid vattnet. Men det faktum att det finns en delförklaring är inte detsamma som att det finns en ursäkt.
På samma sätt som riksdagen sedan 1990-talet har en nollvision för antalet döda i trafiken, bör den innan årets båt- och badsäsong startar anta en nollvision för antalet döda i vattnet. Särskilt eftersom nollvisionen på land har haft effekt. 1997 dog cirka 550 personer på vägarna. I dag är siffran under 300.
Dock krävs helt andra åtgärder på sjön än i trafiken. Bland annat bör skolornas simundervisning förbättras och fler stränder bevakas av livräddare. Dessutom behövs riktade informationskampanjer mot den grupp som är kraftigt överrepresenterad i olycksstatistiken, det vill säga män, framför allt de som har passerat 50-årsstrecket.
De ”underskattar riskerna och överskattar sin egen simförmåga”, som Svenska Livräddningssällskapet uttrycker saken.
Det viktigaste med en nollvision är dock signalvärdet och att alla inblandande får en tydlig målbild. Kan man halvera antalet döda på vägarna, kan man göra samma sak på sjön.
Susanne Nyström
ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån