Vänta morfar, säger mitt förstfödda barnbarn och lägger ner luren en torsdagskväll i november 2009.
Som tur är lägger hon luren så att jag kan tjuvlyssna till orsaken till varför hon vill att jag skulle vänta. När jag hör det tre-och-ett-halvt-åriga barnbarnet, med sin mor, konversera om det korrekt grammatiska svaret på min fråga blir jag så jublande glad att jag knappt kan hålla glädjetårarna stången.
Varje gång jag tänker på det här samtalet tänker jag på svaren på frågor om modersmålsundervisning och ämnesundervisning på främmande språk och turerna kring motionssvaret på min fullmäktigemotion om att kommunen behövde en policy när det gäller ämnesundervisning på främmande språk.
Drygt tio år senare kan jag konstatera att ifall min familj trott att det som i tal och skrift sades i dessa diskussioner byggde på vetenskap och beprövad erfarenhet, då hade jag troligen inte kunnat föra samtal på det svenska språket med de åtta-, fem- och treåriga grekiskmodersmålstalande barnbarnen.
Jag hade inte tänkt behöva skriva detta redan nu och behöva säga det i fullmäktigedebatten i juni. Därför har jag ända sedan jag i mars blev varse att partikamraterna i Skellefteå hade ett så ringa förtroende för mig, att jag beslöt att inte kandidera till någon fler mandatperiod i kommunfullmäktige, ända sedan dess har jag många kvällar och nätter legat på ohågan. Inte på grund av den insikten och det beslutet, utan för att mitt sista inlägg i Skellefteå kommunfullmäktige kom närmare än jag hade tänkt mig.
Hur hårda ord kan en säga i talarstolen? Var går gränsen mellan det personliga och det privata och hur privat kan en vara i debatten? Det är framför allt dessa frågor som fått mig att ligga på ohågan flera kvällar veckorna före fullmäktigedebatten i juni då bland annat frågan om framtida skol- och kulturorganisation skulle beslutas.
Till sist, en sommarreflektion.För mig är det en paradox att påstå att vi lever i ett kunskapssamhälle samtidigt som vuxengenerationer skickar ungdomar ut i vuxenlivet utan att vi gett dem kulturella uttrycksmedel att förmå gestalta sin verklighet, sina tankar och idéer i alla de situationer som behovet kan uppstå. Vad tycker Du?
Trevlig sommar.
Kjell Hanseklint