Licensjakt inte försvarbart

Den långsiktiga lösningen är att ta fram sälsäkra fiskeredskap som ger god fångst och endast fångar de fiskarter som avses.

Not Found2014-05-13 11:54
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Naturvårdsverket har på uppdrag av Landsbygdsdepartementet tagit fram en rapport om utformningen av en framtida licensjakt på säl, ett förslag med flera frågetecken som bör utredas vidare innan regeringen tar beslut. Bland annat omfattar förslaget försäljning av sälprodukter, vilket enligt gällande regler inom EU endast är tillåtet för ursprungsbefolkningar, samt säljakt från båt, vilket underlättar jakt men dramatiskt ökar risken för skadeskjutningar.

Licensjakt är en viktig del av förvaltningen av Sveriges vilda djur, men när det gäller säl saknas den vetenskapliga grund som styrker att en regional decimering av sälstammen skulle minska skadorna för fisket – vilket anges som huvudsakligt skäl för att införa denna jaktform.

I stället förordar WWF riktad skyddsjakt för att minska skadegörelse på fisk och fiskeredskap. Den långsiktiga lösningen är att ta fram sälsäkra fiskeredskap som ger god fångst och endast fångar de fiskarter som avses. I stället för att besluta om licensjakt på säl bör anslaget för ”Åtgärder för havs- och vattenmiljö” stärkas och användas för att stödja utvecklingen av sälsäkra redskap.

Naturvårdsverkets redovisning anger tydligt att det är ett fåtal specialiserade sälar som orsakar skadorna på fiskeredskapen. Då är det inte etiskt försvarbart att genom licensjakt decimera regionala bestånd för att försöka komma åt ett fåtal sälar som orsakar problem. I stället är skyddsjakt på skadegörande individer att föredra.

Naturvårdsverket förslag om att sälen ska ”nyttjas som resurs” är inte tillräckligt väl belysta i rapporten. Att sälkött, speciellt från Östersjön, är tjänligt som livsmedel bör noggrant undersökas. Sälspäck innehåller höga halter av miljögifter och bör definitivt inte ätas, varken av människor eller av tamdjur.

I dag har Sverige ett undantag från EU för försäljning av fisk med höga dioxinhalter från Östersjön. I Sverige och Finland får människor äta fisken – men den får inte användas till djurfoder då gränsvärdena ligger över EU:s värden. Sälar som ligger högre upp i näringskedjan än fisk har ännu högre dioxinvärden, främst i späcket. Därför bör Livsmedelsverket få i uppdrag att undersöka både kött och späck ur ett hälsoperspektiv.

EU:s regler är mycket tydliga med att försäljning av sälprodukter är förbjuden för andra än ursprungsbefolkning, men Naturvårdsverket föreslår att det för att bekosta jakten ska vara möjligt att sälja sälprodukter från licensjakten. Därför bör även förslagets förenlighet med förordningen om handel med sälprodukter utredas innan eventuellt beslut om licensjakt tas

Frågan om det verkligen finns rimliga sätt att använda och ta tillvara de skjutna sälarna behöver vägas in i beslut om jakt, annars kan ett större antal sälar behöva ”dumpas” eller destrueras.

Säljakt från båt underlättar jakten, men samtidigt ökar risken dramatiskt för skadeskjutning och för att det skjutna djuret ska tappas bort (från runt 10 till 24 procent). Även den lägre siffran skulle vara oacceptabel vid exempelvis älgjakt – om tio procent av alla älgar som skjuts skulle tappas bort, innebär det cirka 10 000 älgar.

Tom Arnbom sälexpert Världsnaturfonden WWF Peter Westman naturvårdschef Världsnaturfonden WWF

Läs mer om