Den svenska arbetsmarknaden fungerar inte.
Arbetsmarknadsinsatserna är ineffektiva och Arbetsförmedlingen förhindras att göra sitt jobb.
Så kan OECD:s senaste rapport om Sverige sammanfattas.
Är det någon som är förvånad?
Att arbetslösheten har bitit sig fast på en hög nivå – 8,3 procent i april – är ingen hemlighet. Inte heller att arbetsförmedlarna inte är den länk mellan arbetsgivare och arbetssökande som de borde vara.
2012 förmedlades bara tolv procent av de nytillsatta jobben via Arbetsförmedlingen, vilket till stor del beror på att arbetsförmedlarna lägger mest tid på dem som står långt ifrån arbetsmarknaden.
Här är det dags att tänka om.
Även om utsatta grupper behöver riktat stöd, är det inte hållbart att Arbetsförmedlingen har blivit en sista utpost.
Om arbetsmarknaden ska fungera dynamiskt bör Arbetsförmedlingen vara den naturliga samarbetspartnern som arbetsgivare vänder sig till när de ska nyanställa. Då måste Arbetsförmedlingen, precis som de privata bemanningsföretagen, jobba aktivt för att möta arbetsgivarnas behov.
Så är det inte i dag. Det beror dels på att Arbetsförmedlingen är politiskt bakbunden, dels på att den har ett alldeles för heterogent klientel.
Därför bådar arbetsmarknadsminister Ylva Johanssons (S) utspel från i höstas gott, när hon föreslog att framtidens arbetsförmedlingar ska vara mer specialiserade, både vad gäller grupper och branscher.
Då har dessa en möjlighet att bygga upp långsiktiga relationer med ”sina” arbetsgivare, som i sin tur lär sig att lita på att Arbetsförmedlingen erbjuder adekvat hjälp vid en rekryteringsprocess.
I samma veva bör regeringen öppna för privata aktörer. Om målet att ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020 ska nås, krävs att alla goda krafter hjälps åt.
Susanne Nyström