Elöverkänslighet finns.
Det är ett syndrom med varierande symtombild med alltifrån lätta besvär till allvarliga funktionsnedsättningar.
Forskningen har uppmärksammat denna miljörelaterade sjukdomsbild sedan 1950-talet och sedan dess har otaliga vetenskapliga studier bekräftat att symtomen verkligen kan orsakas av elektromagnetiska fält och strålning.
Att inga bevis finns är alltså bevisligen inte sant. Tvärtom finns en skarp forskningskontrovers i frågan och tusentals läkare runt om i världen uttrycker stark oro utifrån kliniska data.
Det finns flera diagnostiska metoder för elöverkänslighet. En av dem har utvecklats av professor Dominique Belpomme i Frankrike, en annan i Tyskland (Tuengler et al 2013) och ytterligare en beskrivs av det österrikiska läkarförbundet.
Nya forskningsrön visar att mycket svaga fält, långt under nuvarande gränsvärden, kan skada oss på cellnivå. Att kalciumströmmar och kalciumsignalering rubbas i cellerna har visats i 1 000 fackgranskade och publicerade studier, vilket kan förklara de flesta symtom som elöverkänsliga lider av. Nära 1 000 studier har dessutom visat på oxidativ stress.
Elöverkänslighet är ett växande problem och minst 140 organisationer runt om i världen arbetar med att synliggöra det. I undersökningar från flera europeiska länder svarar tre–fem procent att de upplever symtom.
Tre procent av Europas befolkning är 20 miljoner drabbade. Färsk statistik visar på tio procent. Vetenskapliga publikationer förutspår att 25 till 50 procent av befolkningen kommer att drabbas under de närmste 50 åren.
Europarådet uppmanar i resolution 1815 (2011) medlemsländerna att införa särskilda åtgärder för att skydda elöverkänsliga, inklusive att inrätta strålningsfria zoner som inte täcks av trådlösa nätverk.
Dessutom rekommenderas medlemsländerna att avstå från trådlös teknik i skolor. Ändå fortsätter Sverige att införa detta på bred basis.
Under senare tid har TV, radio och tidningar trummat ut ett budskap som går ut på att ifrågasätta elöverkänsliga på lösa boliner.
Vilka mekanismer ligger bakom detta drev?
Är det rädsla för att den trådlösa tekniken ska vara farlig?
Eller är det ekonomiska intressen och hänsyn?
I stället för denna nedlåtande och ensidiga kampanj efterlyser vi en konstruktiv journalistik som sätter sig in i problematiken och där även den del av forskarsamhället som funnit skadliga effekter får komma till tals.
Marianne Ketti
ordförande Elöverkänsligas Riksförbund
Europarådet uppmanar medlemsländerna att införa särskilda åtgärder för att skydda elöverkänsliga.