Västerbotten fortsätter införandet av länskliniker – vilket jag är mycket skeptisk till.
Det talas om att en rättvis och jämlik vård ska förverkligas med denna förändring.
Men de länskliniker som successivt införts i många andra landsting har visat sig skapa djupa klyftor i vården. I stället för att se patienterna i ett sammanhang organiserar man sig i allt smalare organisatoriska enheter sorterade efter diagnoser.
Länsklinikerna fragmenterar organisationen och gör det omöjligt att se helheten. Ingen har det sammanhållande ansvaret utan ofta spenderas både tid och kraft på att argumentera varför någon annan ska hantera patienten. Införandet av länskliniker i andra landsting har också medfört personalflykt och läkarbrist.
Stordrift är ingen framgångssaga när det gäller vård.
Därför säger i Liberalerna nej till en storregion i Norrland.
Öron-, näsa-, hals- och käkkirurgi är en länsklinik. I min värld ska en sådan betjäna hela länet. Inte flytta all verksamhet till Umeå.
Flyttningen av mottagningarna i Skellefteå och Lycksele skedde i maj 2016 trots proteser från medborgare och politik. Kommer detta att ske igen?
Skellefteå och Lycksele lasarett har i dag en unik möjlighet till korta beslutsvägar och samarbete över klinikgränserna. När varje klink i framtiden ska ledas länsövergripande ser jag en stor risk att samarbetet inom det egna sjukhuset försvåras.
Att i dagsläget forma länskliniker, när vi redan har en tuff situation med svårigheter att rekrytera och behålla personal, och där överbeläggningar är mer regel än undantag, är en sådan utveckling förödande. Att slå sönder något som fungerar är ett märkligt sätt att agera.
Det här är heller inte någon demokratisk process. Politiken har inte funnits med i detta stora förändringsarbete – vilket jag ser som mycket allvarligt.
Västerbottens läns landsting försöker forcera igenom en stor förändring utan att ge verksamheterna och politiken rimlig tid att diskutera förslagen. Exakt samma scenario utspelade sig när ”Projekt balans” genomfördes för ett antal år sedan. Politikerna fick handlingarna vid sittande bord, inga konsekvensanalyser var gjorda.
Det är en katastrof att detta upprepar sig.
Vård är en komplex struktur där alla delar påverkas av varandra, vilket gör det svårt att rationalisera bort bara vissa delar. De förändringar som nu planeras påverkar möjligheten att ge vård till de svaga i samhället; de äldre och kroniskt sjuka patienter som behöver vården mest.
Carin Hasslow(L)
ledamot i landstingsfullmäktige Västerbottens läns landsting
Länsklinikerna fragmenterar organisationen och gör det omöjligt att se helheten.