Måndagens huvudledare i Norran (”191 miljoner skäl att vara nöjd”, 2013-11-11) gav en bra beskrivning på hur orättvist infrastrukturmedlen fördelas av Region Västerbotten. 190,9 av 212,2 miljoner kronor hamnade i Umeå.
Tyvärr är det här någonting som pågått i många år. Ytterligare ett exempel: 2009 beviljades Umeå kommun 78 miljoner kronor för järnvägssträckan mellan Umeå och Dåvamyrans destruktionsanläggning. Skälet var att man skulle bygga en standard för en eventuell Norrbotniabana. Även då fick till exempel Skelleftehamnsleden stå tillbaka.
Inom Västerbottens läns landsting är det lika illa. En stor del av budgeten satsas på Norrlands Universitetssjukhus (NUS) i Umeå medan övriga delar av länet får dela på det som blir över. Undersökningar visar att primärvården i länet är billigare än genomsnittet i landet medan lasarettsvården (läs NUS) är dyrare. Vi bor också i ett län där läkartätheten är hög samtidigt som mottagningen av patienter är låg. Detta beror generellt på att läkare på NUS sysslar med andra saker, forskning med mera.
Hur har det kunnat gå så här snett?
Till viss del beror det på att en majoritet av politikerna i landstingsstyrelsen, och i andra viktiga nämnder och styrelser, är bosatta i Umeå och därmed inte prioriterar länsperspektivet. Men vad som gör mig än mer upprörd är den flathet som politiker från övriga länet visar – både i landstinget och i regionförbundet. Ingen protesterar, eller slåss för sin kommun eller länsdel, alla följer partilinjen.
Om vi i framtiden ska ha en möjlighet att komma ifrån denna ”umefiering” behöver länet en ny partistruktur. Vi måste göra som i till exempel Norrbotten och bilda ett partipolitiskt obundet sjukvårdsparti. Dess portalparagraf skulle kunna vara: ”En likvärdig hälso- och sjukvård för hela länet”.
För fortsätter vi att hoppas på att politiker och partier ska tänka om kommer orättvisorna och partipiskorna ta död på Västerbotten utanför Umeå.
Arne HellstenMalålistan