I mer än hundra år har kvinnor världen över organiserat sig och kämpat för fred, frihet och en säkerhet som inte grundar sig på militära medel.
Genomgående för nästan allt kvinnorättsarbete, både i Sverige och internationellt, är det lokala engagemanget som en framgångsfaktor. Att knyta det globala till det lokala gör det enklare att relatera till frågor som annars kan verka avlägsna och komplicerade.
Det klargör varför vi i Skellefteå ska bry oss om att arbeta mot sexuellt våld i Kongo-Kinshasa eller för kvinnors delaktighet i fredsprocessen i Colombia. Det tydliggör likartade mänskliga behov, känslor och drömmar under en väldigt tunn yta av olikhet.
I år firar en av den moderna kvinnofredsrörelsens största triumfer 15 år. När den antogs var Förenta Nationernas resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet banbrytande i den meningen att civilsamhällets bidrag till konfliktlösning och konfliktförebyggande för första gången togs på allvar.
När FN tar i från tårna för att fira så ordnas det högnivåmöten, så även denna gång.
Men strax före mötet kom en skräll som visar hur avlägset verklig inkludering av civilsamhällets kvinnorättsorganisationer är. På grund av en kalenderkrock flyttades mötet med kort varsel fram tio dagar. Inget problem för världens ledare, men desto värre för de hundratals kvinnorättsaktivister som slitit för att få ihop till flygbiljett och visum för att kunna delta.
Ironiskt nog fick samtal om civilsamhällets deltagande föras utan en stor del av civilsamhället på plats.
Sveriges feministiska utrikespolitik pekar ofta på just civila aktörers, och inte minst kvinnoorganisationernas, viktiga bidrag till fredsarbete och har också visat ambitionen att stötta både ekonomiskt och genom diplomati. På internationell nivå gör det skillnad men utmaningen är att få det politiska och ekonomiska engagemanget att hitta ned till gräsrotsnivå.
Till Skellefteå kommer människor från hela världen. Många söker sig hit på flykt undan krig och väpnad konflikt. Många kommer med erfarenheter av praktiskt freds- och säkerhetsarbete och kamp för demokrati.
Men de som lämnar sina länder fysiskt gör det sällan mentalt. Minnen och förhoppningar om att kunna återvända till en fredlig tillvaro i hemlandet finns hos de allra flesta. Här finns en ovärderlig resurs för både vårt lokala civilsamhälle och för politiken att ta tillvara. Här finns expertis och kompetens som måste användas.
I Skellefteå ska vi aldrig bidra till den respektlösa exkludering som världens ledare ägnade sig åt i FN. Att stärka gräsrötterna och kvinnorättsorganisationernas lokala fredsarbete är trots allt världens smartaste investering.
Alexandra Sundberg