Alla partier är överens om att kontanter måste finnas kvar i samhället.
Det visar det delbetänkande om Riksbankens roll som en enig parlamentarisk kommitté lämnade över till finansmarknadsminister Per Bolund (MP) i maj i år.
Betänkandet innehöll det rimliga förslaget att banker med en omsättning över 70 miljarder kronor ska åläggas att hantera kontanter.
Efter vårt enträgna arbete i ”Kontantupproret” är detta ett härligt besked. Men framför allt är det klokt. Det visar att politikerna inte bara har lyssnat på folket, som länge känt sig överkörda när det gäller kontantfrågan, utan även på experter som visar att kontanter är nödvändiga, inte minst av säkerhetsskäl.
Efter att Per Bolund fått betänkandet i sitt knä har det dock varit knäpp tyst från politikerhåll i kontantfrågan.
Jag kan förstå att Per Bolund inte genast tar itu med betänkandet. Det är ju nu ytterst osäkert om han ens finns kvar i regeringen efter valet.
Men frågan har lyst med sin frånvaro i hela valrörelsen, både på riksdags-, kommun- och landstingsnivå.
Vi är många som är oroliga över detta.
Vi vill inte se att frågan hamnar mellan stolarna vid ett eventuellt regeringsskifte. Vi vill se att orden blir till handling.
Vi är nyfikna: Hur ser tidsplanen ut, hur är sanktionssystemet tänkt att fungera, när räknar man med att komma igång?
Även om alla partier formellt ställer sig bakom kommitténs skrivning så efterlyser vi ett äkta engagemang när det gäller att säkerställa kontanterna.
Sätt ett kryss för de mest kontantvänliga kandidaterna innan du lägger röstsedlarna på lådan.
Så kan vi se till att kontantfrågan prioriteras även om spelplanen ser annorlunda ut efter valet.
Björn Eriksson, ordförande för Kontantupproret, före detta rikspolischef