Den ena expertmyndigheten efter den andra levererar skarp kritik mot regeringen.
Frågan är om finansminister Magdalena Andersson (S) fått ansvarsfrihet om hon skötte ekonomin i en vanlig bostadsrättsförening.
Riksrevisionenmenar att regeringen trixar med siffrorna i budgethanteringen. Riksrevisor Margareta Åberg ser inte heller att statens kostnadsökningar leder till några omprövningar på utgiftssidan.
Finanspolitiska rådetgör en liknande bedömning i sin rapport för 2016 där man varnar för skenande kostnader och kräver en stramare finanspolitik.
Prognoserna för hur Sverige klarar integrationen och sjukskrivningarna blir allt dystrare. Nästan en miljon människor spås befinna sig i någon form av utanförskap 2020. Samtidigt räknar regeringen redan nu med framtida högst osäkra intäkter, vilket är extra allvarligt när kostnadsökningen riskerar att bli permanent.
Utgifterna för bidrag och transfereringar bedöms öka med 77 miljarder kronor 2015–2020 och tillväxten dämpas på grund av ett normalare ränteläge. Därför krävs en ansvarsfull finansiell politik för Sveriges i dag glödheta ekonomi, men regeringens tidshorisont är så kort att finansministern tvingas ”fiffla” med utgiftstaket.
Riksrevisionen kritiserar bland annat att utgifter som skulle ha kommit i år betalades ut redan i fjol när det ekonomiska utrymmet var större. Det är en sorts avancerad bokföring, som påminner om den skatteplanering som Magdalena Andersson själv brukar kritisera.
– Behovet att amortera på statsskulden är lägre i dag. Det underlättar hanteringen av särskilda omständigheter på medellång sikt, vidhöll Andersson på måndagens TCO-seminarium om överskottsmålet.
Hennes argumentation är pr-svenska för ”vi tar pengarna som är tillgängliga, håller tummarna för att det fixar sig med praktikplatser och hoppas att folk har jobb och bostad om fem år”.
Expertmyndigheternas skarpa kritik är nödvändiga påminnelser.
Regeringen vill framstå som handlingskraftig, men agerar häpnadsväckande ansvarslöst.
Lars Kriss