Sverige har under 2000-talet gått från monopol typ Televerket och SJ till större valfrihet. Avregleringar och privatiseringar har blivit en del av vardagen.
Men under resans gång har folkets attityd förändrats. Till en början rådde ett slags enighet, i alla fall mellan borgerliga och socialdemokrater, och någon riktig debatt blev det aldrig.
Men på senare år har debatten, och kritiken, blivit desto hårdare. Avregleringar som ansetts nödvändiga ifrågasätts och media hjälper till med berättelser om skandaler vid friskolor och privata vårdbolag, och om tåg som sällan kommer i tid.
Hos allianspartierna finns förmodligen lite oro för hur den växande kritiken påverkat väljarna. Eftersom alliansen regerat i åtta år och eftersom privatiseringar främst ses som ett borgerligt påfund är det inte underligt om Reinfeldt & Co får skulden för det som blev fel.
Men frågan är om de behöver vara så ängsliga. I en debattartikel för ett tag sedan redovisade två forskare en enkät som tyder på att kritiken mot privatiseringarna kanske inte ska övervärderas.
Drygt hälften av de tillfrågade (55 procent) svarade nämligen mycket bra eller ganska bra på frågan om utvecklingen mot ökade valmöjligheter är bra eller dålig. Bara något mer än en fjärdedel (27 procent) anser att förändringarna är dåliga.
Värt också att notera: Betydligt fler bland de yngsta (18-29 år) än bland de äldsta (65-79 år) anser de nya valmöjligheterna vara bra. Och i Stockholm är betydligt fler positiva till förändringarna än i landet i övrigt.
Enkäten visar dock på att en klar majoritet, 60 procent, anser att vinstdrivande sjukhus inte ska tillåtas. Drygt en tredjedel säger ja.
Detta kan förstås tolkas som att Vänsterpartiets envisa motstånd mot vinster i välfärden kommer att ge framgångar i valet. Men säkert är det inte. Att även borgerliga väljare är kritiska i en fråga och ger uttryck för detta i en enkät är en sak. Att rösta i ett val en helt annan.
Bengt Enqvist
tidigare redaktionschef på Norran