För ett år sedan var det många centerpartister som tänkte att det inte kunde bli värre. Opinionssiffror strax under fyraprocentsspärren och interna stridigheter kring ett idéprogramförslag borde vara nog med elände. För ett parti som funnits i 100 år och suttit i riksdagen nästan lika länge kan väl inte bara försvinna?
Men krisen har fortsatt och i den senaste opinionsmätningen från Sifo får Centerpartiet 2,8 procent.
Efter valet 2010 har statsvetaren Sören Holmberg gång på gång fått äta upp sin kommentar om att alliansen var rökt. Holmberg baserade sitt uttalande på historiska väljarbeteenden och att inga partier tidigare lyckats hämta in ett så stort underläge som alliansen då befann sig i. Men när valet närmade sig vändes de statsvetenskapliga sanningarna upp och ner.
Så visst ligger det mycket i statsvetaren Henrik Oscarssons kommentar till den aktuella Sifomätningen, där de rödgröna leder med 17 procentenheter över alliansen, att det kan bli en mardrömslik valrörelse för de som tror att valet redan är avgjort. Att väljarna blir allt rörligare, och att många bestämmer sig i valrörelsens slutskede, gör det helt enkelt allt svårare att förutse valresultat.
Samtidigt innebär Centerpartiets svaga opinionssiffror att en annan statsvetenskaplig ”sanning” kan komma att behöva omprövas.
Partisystem är i allmänhet trögrörliga. När de förändras sker det framförallt genom att nya partier tillkommer – exempelvis gröna eller högerpopulistiska sådana. Det är däremot extremt ovanligt att etablerade partier förlorar sin parlamentariska representation. När partier åker ur handlar det oftast om nya partier som inte riktigt hunnit etablera sig. Det gör att många statsvetare drar slutsatsen att Centerpartiet trots allt kommer att överleva valdagen.
Vad man då bortser från är att valforskningen vet väldigt lite om hur väljarna reagerar när ett etablerat parti befinner sig i en situation som Centerns.
Så länge ett parti ligger strax under riksdagsspärren finns det sedan länge en vilja bland borgerliga väljare att taktikrösta. Det har räddat kvar Kristdemokraterna vid ett antal tillfällen, men även Centerpartiet kunde 2010 dra fördel av moderata stödröster.
Så kan det mycket väl bli även i år. Men frågan är vad som händer när ett parti ligger närmare tre än fyra procent i opinionen. Sannolikt minskar viljan att taktikrösta, eftersom risken för att ”kasta bort” sin röst är alltför stor. Man kan också tänka sig att partiets kärnväljare börjar taktikrösta på andra partier, för att inte kasta bort sina röster. Det öppnar för partier som imploderar på valnatten.
Med allt rörligare väljare kanske vi ska börja vänja oss vid att även etablerade partier kan åka ur riksdagen. Det var exempelvis vad som hände när FDP, de tyska liberalerna, i höstens val till förbundsdagen inte klarade spärren, efter att ha misslyckats med att få genomslag för sin politik under åren i regeringsställning och kommit att uppfattas som ett renodlat intresseparti för näringslivet.
Det är något som mycket väl kan komma att upprepas i Sverige.
Svend Dahl