Decennier av bristande underhåll, kombinerat med växande kapacitetsbrist, har lett till kaos för tågtrafiken, antingen det är vinter eller sommar. Nedrivna ledningar, trasiga växlar, solkurvor, urspårade tåg. Vi har bara att vänta en allvarlig olycka. Det är dags för en kriskommission och en målmedveten kraftansträngning för att klara transporterna.
Som en första åtgärd bör den långtidsplan för infrastukturen som togs i våras rivas upp. Den strider mot av riksdagen tagna klimatmål, och den tar heller inte hänsyn till att den sinande oljan bara till ringa del kan ersättas. Vägtrafiken kommer att bli mycket dyr. Trots det går merparten av anslagen till just vägar.
Alla större vägsatsningar bör omedelbart stoppas och pengarna överföras till järnvägen. Men det räcker inte. Järnvägsinvesteringarna bör mångdubblas till minst en procent av bruttonationalprodukten, BNP. Samtidigt måste järnvägens underhållsskuld betas av och det lågtrafikerade nätet rustas upp till trafiksäkert skick i stället för att läggas ner.
De stora investeringarna kan inte finansieras anslagsvägen utan bör i stället tas utanför budgetramen med lån, precis som när järnvägen byggdes upp, förslagsvis med hjälp av järnvägsobligationer. Det ger möjlighet till långsiktighet och stora etapper, vilket ger en rationalitet som kraftigt kommer att sänka kostnaderna.
För att få en fungerande järnväg behövs en rad kraftfulla åtgärder:
- En kriskommission med stora befogenheter inrättas.
- Underhållsskulden betas av snarast möjligt.
- Långtidsplanen för infrastrukturen rivs upp.
- Stora vägsatsningar stoppas till förmån för järnvägar.
- Järnvägsinvesteringarna ökas till en procent av BNP.
- Pengarna till investeringarna lånas upp genom järnvägsobligationer.
Hans Sternlycke