Kristina Persson (S), minister för strategi- och framtidsfrågor samt nordiskt samarbete, har tillsatt en analysgrupp som ska utreda frågan om skatt på kött. Delrapporter lämnas under hösten och slutrapporten kommer under våren.
Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) skriver i ett pressmeddelande på sin hemsida att köttskatt innebär en björntjänst för klimatet och att det är viktigt att skilja på kött och kött – för klimatets skull. LRF:s kritik är obefogad.
En köttskatt skulle, rätt utformad, slå hårdast mot det kött som är sämst för miljön. Bete på naturbetesmarker skulle kunna premieras och vi skulle kunna minska andelen importkött, som ofta har högre miljöbelastning än det svenska köttet. Intäkter från en köttskatt skulle kunna användas för omställning till bioenergiproduktion och till vegetabilier för människokonsumtion och på så sätt framtidssäkra det svenska jordbruket.
LRF vill att all livsmedelsproduktion i Sverige ska växa, såväl köttproduktionen som växtodlingen. Självklart behöver vi ett svenskt jordbrukslandskap även i framtiden, även om vi drar ner på köttkonsumtionen. Problemet är att köttproduktion är ett oerhört ineffektivt utnyttjande av marken. Vi behöver ungefär en tiondel av marken för att producera samma näring från växter, som från djur.
Det är sant att kor kan äta gräs och vall, som vi som människor inte kan leva på. Men vall kan också rötas och bli biogas och ett bättre gödningsmedel än djurgödsel. Ska vi kunna bli självförsörjande på energi behöver vi utnyttja jordbruksmarken på ett smartare sätt än i dag. Färre djur öppnar för mer biogas och mer matproduktion.
LRF hävdar att Sverige är ”bäst i klassen” när det gäller växthusgasutsläpp per kilo kött. Men även svenska kor producerar enorma mängder växthusgaser av fysiologiska skäl. Idisslande djurs magar är bra på att bryta ner cellulosa och stärkelse. Som en del av denna process bildas dock metangas, som är en mycket stark växthusgas.
I ett naturligt kretslopp är det inget problem. Men i dag håller vi många fler djur för kött- och mjölkproduktion än vad som skulle kunna finnas naturligt, och det har satt det naturliga kretsloppet ur spel. Koncentrationen av växthusgaser byggs upp i atmosfären och orsakar klimatförändringar.
Samtidigt skövlar vi jordens stora skogar och andra artrika ekosystem samt fiskar ut haven i jakt på foder till djuren vi föder upp. Denna jakt på foder har lett till den snabbaste utrotningen av arter och populationer i jordens historia.
Vi står inför en situation som är mer akut än när dinosaurierna utrotades. Skillnaden är att denna gång har vi möjlighet att stoppa utvecklingen innan vi når utrotningsnivåer liknande dem som för 65 miljoner år sedan. Men det är bråttom och vi behöver politiska styrmedel för att göra det. Köttskatt är ett sådant styrmedel.
Bete på naturbetesmarker innebär visserligen en positiv miljöpåverkan ur ett biologiskt mångfaldsperspektiv och det är inte något vi motsätter oss. Men naturbeteskött kan teoretiskt ge ungefär fyra procent av det kött vi äter i Sverige i dag. Med en köttskatt och subventioner som främjar hållbart jordbruk är naturbetet inte i fara på något sätt, även om vi sänker köttkonsumtionen mycket kraftigt.
Nötkött och mjölkprodukter är värst för klimatet. Men grisar, broilerkycklingar och värphöns utgör en större andel och bidrar inte positivt till miljön på något sätt. De äter bara kraftfoder, varav en stor del importerat, med stor negativ miljöpåverkan. Denna produktion måste också omfattas av en köttskatt.
Växthusgasutsläppen är bara en av många miljöproblem som måste tas i beaktande och vi kan inte endast beskatta denna miljöeffekt, för då skulle skatten slå fel.
En köttskatt skulle alltså kunna ge intäkter för att framtidssäkra det svenska jordbruket, samtidigt som det främjar miljön och folkhälsan. Alla skulle vinna på en köttskatt.
Per-Anders Jande