Regeringens vårproposition, som presenterades i mitten av april, kommer inte att gå till historien som något minnesmärke över svenskt jordbruk och svensk landsbygd. Som bäst kan man glädja sig åt ett antal uteblivna försämringar.
Nu arbetar regeringen med olika utvecklingsprocesser, däribland en livsmedelsstrategi. Vi förutsätter att man verkligen tar dessa frågor på allvar och flyttar fokus från hur maten produceras till att den faktiskt gör det.
I dag produceras den mat vi äter i allt högre grad utomlands, och då ofta under förhållanden som är förbjudna här. Det krävs annat än kosmetika i den kommande höstbudgeten för att vända trenden i Europas snabbast urbaniserade land, där vi knappt kan försörja halva den egna befolkningen med inhemska livsmedel.
Vad vi behöver är ett produktionsmål och en tydlig ambition för matproduktionen. Inom skogspolitiken har vi ett miljömål och ett produktionsmål som ska balansera varandra. Ett sådant upplägg vore lämpligt även inom jordbruket.
I de instruktioner och regleringsbrev som regeringen ger våra myndigheter borde det ställas krav på att varje ny åtgärd ska analyseras utifrån hur den påverkar jordbrukets förutsättningar och villkor. Det vill säga på ungefär samma sätt som en miljökonsekvensbeskrivning. Vi menar också att regeringen faktiskt bör ta fasta på Konkurrenskraftsutredningens förslag inom områdena företagande, regler och villkor, marknadsförutsättningar och export samt kunskap och innovation.
Det går inte att fortsätta utsätta det egna jordbruket för särbeskattningar och särregler, som driver upp produktionskostnaderna och därmed hämmar konkurrenskraften.
Något jordbruk någonstans kommer alltid att förse oss med mat, så varför inte vårt eget?
Sist, men definitivt inte minst, måste politikerna ta över styråran när det gäller Vattendirektivet. Vattenmyndigheternas förslag är fullständigt orimliga och slår allra mest mot jordbruket och landsbygden. Det handlar om en utpräglad stuprörsprodukt som fullständigt ignorerar de allvarliga konsekvenser som förslagen medför.
Regeringen måste helt enkelt förstå situationens grava allvar och se till att alla beslut framöver stimulerar en ökad svensk matproduktion och inte tvärt om.
Arne Lindström
ordförande LRF Västerbotten
Mats Granath
regionchef LRF Västerbotten
I dag produceras den mat vi äter i allt högre grad utomlands.