Terrorhotet från IS, Assads krig mot civilbefolkningen i Syrien, Putins ockupation av Krim och krig i Ukraina.
Gadaffi i Libyen, Saddam Hussein i Irak, al-Qaida och 11 september-attackerna.
De flesta stora säkerhetshot i modern tid har en gemensam nämnare: Auktoritära stater och/eller gäng som försörjts av oljetillgångar.
Så här funkar det nämligen. Om ett kriminellt gäng med våld tagit över en bensinmack och sålt av bensinen hade det självklart inte varit tillåtet att köpa den. Våra lagar i demokratiska västländer förbjuder handel med stöldgods.
Men om det kriminella gänget verkar i ett annat land, eller, som ofta är fallet, styr det, då kan de med våld och vapenmakt stjäla ett lands naturresurser och sälja dem för egen vinning. Våra lagar i demokratiska västländer sanktionerar detta, trots att det handlar om stöld nästan oavsett vilken utgångspunkt man har.
Internationella konventioner talar om folkets suveräna rätt att kontrollera ett lands naturresurser – vilket inte alls måste betyda statligt ägande, utan ett inflytande på reglerna för förvärv – och liberaler kan svårligen legitimera ägande som tillkommit och upprätthålls med våld och rättighetskränkningar.
Poängen kan verka abstrakt, och den görs också av filosofiprofessorn Leif Wenar i den aktuella boken ”Blood oil” (Princeton University Press).
Men resultaten är konkreta. Vanlig handel brukar berika båda parter och leder till fred och stabilitet. I många oljestater stagnerar tvärtom hälsa, jämlikhet, utbildningsnivå och välstånd, eftersom penningströmmarna från utlandet gör makten oberoende av folkets välstånd.
Oljeintäkterna går till en maktelit som inte är underställd demokratisk kontroll, liksom till lojala grupper och tungt beväpnade män i militärförband eller gerillor.
Denna instabilitet skadar, som framgår av det inledande stycket, också oss i västvärlden.
Även om den kan verka billig tjänar vi inte på att köpa olja av skurkar.
Så låt oss sluta med det. Vi skulle, menar Leif Wenar, kunna sluta upprätthålla kontrakt där exempelvis svenska företag handlar stulna naturresurser i skurkstater. De personer från skurkstater som bevisligen berikas genom stöld kan förbjudas att köpa bostäder, finansiella tjänster och egendom i vårt land.
Mot länder som fortsätter handla olja av skurkarna kan strafftullar införas och pengarna fonderas till förmån för landets befolkning, att utbetalas när demokrati införs. Så kan västvärlden verka för att stabilisera världens krishärdar utan att stifta en enda överstatlig lag – eller skicka en enda soldat.
Till detta kommer förstås de starka miljöskäl som talar för att bryta vårt beroende av fossila bränslen för att undvika både global uppvärmning och trafikens nedsmutsning av vår stadsmiljö.
Att exempelvis inom EU börja med att fasa ut handeln med stulen olja från auktoritära länder – som i exempelvis Gulfstater, Ryssland och Angola som sitter på omkring hälften av världens oljereserver – skulle förena miljöhänsyn med respekt för ägande, nationellt självbestämmande och demokrati.
Mattias Svensson
författare till boken ”Miljöpolitik för moderater” och fristående krönikör hos Liberala Nyhetsbyrån
Även om den kan verka billig tjänar vi inte på att köpa olja av skurkar.