Svenska folket har röstat för ett regeringsskifte och en ny politisk inriktning.
Det var inledningsorden när den nye statsministern, Stefan Löfven (S), presenterade regeringsförklaringen i fredags. Men har svenska folkets röster verkligen uttryckt det?
När jag läser, och tolkar, röstsiffrorna i riksdagsvalet kan jag bara se att väljarnas önskan om en högerpolitik endast minskat med tre procentenheter, från 55 procent 2010 till 52 procent 2014. Väljarmajoriteten för en högerpolitik har däremot skiftat nyans och fått en allt brunare ton.
Inte sedan 2002 har så många, enligt SVT:s vallokalsundersökning 2014 (12 909 väljare), placerat sig själva till vänster på högervänsterskalan. Trots det lyckades S, V och MP bara förbättra sitt valresultat med två tiondels procent. Endast om vi räknar in Feministiskt initiativs drygt tre procent gick valets rödgröna block framåt lite sedan förra valet. Men det är fortfarande under 50 procent i väljarstöd.
Om vallokalsundersökningens resultat skulle vara representativt för alla väljare måste såväl Socialdemokraternas som Vänsterpartiets ledning fundera över varför de endast lyckats öka med 0,3 respektive 0,1 procent – trots att andelen väjare som placerar sig till vänster i politiken ökat med fem procentenheter sedan 2010.
För min del tror jag att vänstern behöver prata mer om, och bli tydliga, när det gäller klass och kön. För att kunna göra det behöver vi en modern klassanalys. Jag hade trott att bland annat antologin ”Tala om klass” från 2006 skulle leda till att det gjordes en modern sådan analys.
Mitt eget parti, Vänsterpartiet, måste även börja fundera på om vi inte bör leva som vi lär. I skenet av valresultatet och väljarflykten till Fi var det nog inte så smart att byta ut en ordförandegubbe mot en annan ordförandegubbe.
Det hjälper inte med en alldeles förträfflig feministisk politik. I såväl Sveriges Radios som SVT:s partiledarintervju hade Jonas Sjöstedt, enligt min mening, stora problem när han konfronterades angående feminismen visavi den gubbiga ledningen.
Kjell Hanseklint
vänsterpartist och fristående krönikör på Norran