Det som göms i snö, kommer upp i tö.
Inte minst möjliga konflikter.
Klimatförändringarna i och omkring Arktis möjliggör utökade exploaterings- och handelsmöjligheter, men de innebär även ökat vapenskrammel.
Farlederna i de tidigare isbelagda Nordväst- och Nordostpassagerna kommer att bli strategiska ekonomiska handelsrutter mellan Asien, Europa och Nordamerika. Rutten mellan Kina och Europa kan nu bli en tredjedel kortare. Med denna utveckling följer ekonomiska och säkerhetspolitiska utmaningar.
Mineraldrift, olje- och gasutvinning samt fiskerinäringen har alla intressen i regionen. Det finns ingen anledning för något land med ekonomiska intressezoner att avstå. Dessutom finns en psykologisk aspekt som bör beaktas: världens handelsvaror, av vilka Ryssland för närvarande är förvägrade en hel del, kommer att passera den ryska intressesfären på ett för Kreml provocerande vis.
Arktis är en komplicerad affär. Tidigare gränsdragningstvister är åter aktuella då tillgängligheten ökar.
Tidigare har territorialdispyterna mest varit rena byråkratiska övningar. Nu är de plötsligt politiska och ekonomiska.
De ekonomiska intressena avgörs för närvarande av FN, en process som kan komma att ta mellan tio och tjugo år. Fördelningen av områdena utöver ländernas ekonomiska zoner har redan triggat en militarisering av området.
En femtedel av Rysslands territorium återfinns över polcirkeln. Det säger sig självt att landet har världens bästa förmåga att bedriva stridsföring i arktiska miljöer. Detta bevisades i mars när Ryssland höll en övning med 38 000 soldater, 3 360 fordon, 41 fartyg och 15 ubåtar samt 110 helikoptrar och olika sorters flygplan.
Det var en naturlig utveckling efter att Ryssland öppnade sin tidigare nedlagda flygbas i Alakurtti, där 3 000 av 7 000 soldater ska ägna sig åt signalspaning. Dessutom planerar Ryssland att bygga 13 flygbaser för drönare som ska patrullera och kontrollera Arktis.
Arktis är dessutom ett ständigt patrulleringsområde för inte enkom USA och Ryssland, utan även för Storbritannien och Frankrike och deras kärnvapenbestyckade ubåtar. Arktis placering gör området till en strategisk avfyrningsplats av kärnvapenmissiler.
Rysslands arktiska ambition demonstrerades redan 2007 när en rysk parlamentsledamot, tillika polarforskare, placerade en rostfri rysk flagga i titan under Nordpolen, cirka 4 300 meter under isytan. Tilltaget var en PR-kupp, men icke desto mindre en viljeyttring.
Insatserna är stora, prestigen likaså. Arktis har varit en rysk intressesfär och exploateringsbädd alltsedan Sovjetunionens ursprung, då kommunismen och industrialiseringen gick hand i hand med dess koloniala uppdrag.
I april besökte Rysslands vice premiärminister Dmitrij Rogozin norska Svalbard. Efteråt jämförde han i en intervju Svalbard med ”den historiska återföreningen med Krimhalvön” och passade på att tydligt signalera att Arktis från och med nu kommer vara ett prioriterat område för Ryssland.
Det skulle vara ett misstag att inte ta Rogozin på orden.
Csaba Bene Perlenberg
liberal skribent med inriktning på försvars- och säkerhetspolitik
Det skulle vara ett misstag att inte ta Rogozin på orden.