Mellan 2007 och 2014 har Sveriges regering satsat 2,6 miljarder kronor på jämställdhet.
Det är en enorm jämställdhetssatsning; den största i svensk politisk historia.
Kommuner, landsting och myndigheter har genomfört otaliga projekt och program för att öka jämställdheten. När regeringens utredare i september lade fram sin jämställdhetspolitiska utredning var resultatet föga oväntat: Det går åt rätt håll på de flesta områden, men det går alltför långsamt.
Skellefteå kommun har också tagit del av jämställdhetssatsningen, inte minst genom Sveriges kommuner och landstings ”Program för hållbar jämställdhet”. Med en miljon kronor i projektmedel anordnades ett flertal utbildningar och workshops för att öka kunskapen hos politiker och chefer. Alla kommunens förvaltningar deltog i arbetet och politiken beslutade att jämställdhetsintegrering är vägen framåt.
Jämställdhetsintegrering är en strategi för att uppnå ett jämställt samhälle. I teorin innebär det att jämställdhetsperspektivet ska ingå i allt beslutsfattande, på alla nivåer och i alla steg. I realiteten betyder det en överhängande risk för att allas ansvar blir ingens ansvar. Det ligger på politiker och kommunledning att följa upp och driva på.
Jämställdhetsarbetet har hittills främst drivits av kvinnor och fokuserat på kvinnors landvinningar inom mansdominerade områden. Uppenbarligen räcker det inte. Helt nyligen tecknade regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) en överenskommelse om att stärka jämställdhetsarbetets inriktning mot pojkar, män och maskulinitetsfrågor i kommuner, landsting och regioner.
Både kvinnor och män bidrar till att upprätthålla de normer och strukturer som leder till ojämställdhet. Därför måste jämställdhetsarbetet inkludera alla. Män som grupp har många privilegier i samhället, men destruktiva maskulinitetsnormer har också negativa konsekvenser, som syns i bland annat ohälsa och ökad dödlighet.
Skellefteå kommun har all anledning att noga följa och ta del av det stöd som ges inom den nya överenskommelsen. Det är ett faktum att skola, vård och omsorg inte kan klara sin framtida kompetensförsörjning om rekryteringsbasen endast utgörs av halva befolkningen.
Mansdominerade arenor saknas knappast här, men om överenskommelsen används klokt kan dessa bli nav för ett påskyndat jämställdhetsarbete i stället för skådeplatser för cementerade könsroller.
Kommunens egna förvaltningar och bolag bör gå i bräschen för att konvertera bilden av jämställdhetsarbete från ett kvinnodrivet måste till ett gemensamt vill. Men även privata aktörer har all möjlighet att göra avtryck. Vad sägs exempelvis om ett AIK som agerar för att nedmontera trånga mansnormer eller ett Boliden som tar krafttag mot mäns våld mot kvinnor?
Alexandra Sundberg
delaktighetssamordnare i Skellefteå kommun och aktiv i föreningen Skeva
Vad sägs om ett AIK som agerar för att nedmontera trånga mansnormer.