Häromdagen blev jag uppringd av en kille som inledde med att säga: ”Jag ska inte sälja något, jag vill bara ställa ett par frågor.”
– Okej, sa jag.
– Det handlar om energi och jag skulle först vilja veta vem som är din elleverantör.
Jag svarade: Jag kör eget.
– Eget?
– Ja, vi är några som gått ihop, dämt upp älven, och äger det hela tillsammans, fortsatte jag.
– Å, vad heter det bolaget?
Och jag svarade som ni redan listat ut: Skellefteå Kraft.
Då ville han inte fortsätta samtalet.
Funderar kring detta. Tror att de flesta av oss tycker att det är bra med ett lokalt ägt energibolag och att vi tillsammans har kontroll och glädje av vinsten. Få kräver i dag att vårt bolag ska privatiseras.
Privata alternativ inom vård och utbildning är i dag i princip accepterat, framför allt bland borgerliga partier och tyckare. Men många reagerar på såväl vinsterna som en del av dess modeller. Skolors fokus är i många fall vinst i stället för kvalitet. Kostnad för stafettläkare borde i stället ge fler anställda och högre löner.
Sedan har vi bilbesiktningen, tågen och apoteken som har gått igenom denna befrielse från gemensamt statligt, lika med enligt vissa, socialistiskt ägande och styre.
Även frukterna av denna privatisering kan diskuteras. Sjunker priserna då konkurrensen ökar? Får vi bättre kvalitet när marknaden tar över? Många svarar nej på dessa frågor. Det verkar som om ”karteller” av något slag både håller upp priserna och samarbetar på ett sätt som inte leder till prissänkningar för oss konsumenter.
När det gäller tågtrafiken, som vi tyvärr nästan helt saknar här i norr, visar den stora privatiseringen snarare att problemen för resenärerna ökat. Dessutom innebär detta tal om ”marknadens behov” som grund för investeringar att glesbygdsjärnvägar aldrig prioriteras.
Vinsterna i alla dessa privata företag, såväl skolor som apotek, kan och bör diskuteras. Om vinsterna är rimliga och verksamheter håller en god kvalitet kan de enligt flertalet accepteras. Problemen är när det motsatta uppstår.
När vi i dag har den värsta flyktingkrisen sedan andra världskriget ser vi många utmaningar, i första hand att finna boenden för alla asylsökanden. Att i detta exceptionella läge också se privata lösningar är nog kortsiktigt nödvändigt.
Men åter igen, vad är rimliga vinster? Är det rimligt att tjäna pengar på flyktingar? Har uthyrare av flyktingboenden andra krav från oss skattebetalare än de som hyr ut bussar eller säljer konsulttjänster till kommuner och landsting?
I dag när marknadsekonomin regerar, då utbud och efterfrågan normalt styr priser, är det varken förvånansvärt eller orimligt att privata entreprenörer tjänar sig en hacka.
Men jag skulle önska att just detta att visa omsorg, vårda och stötta de som behöver mest hjälp, äldre och nu asylsökande, liksom att ge de yngsta en bra grund borde kunna ske utanför dessa marknadssystem. Att vinsten aldrig tillåts komma i första rummet och att de resurser vi avsätter faktiskt kommer de som behöver stöd till del.
Per Lindbäck
tidigare ombudsman för IF Metall
Jag skulle önska att omsorg och vård kunde ske utanför marknadssystemen.