Debatt: Jabar Amin smutskastas

Att värna omklimatet, miljön, demokratin, skolan och om ett solidariskt och jämlikt samhälle, är några av de frågor som prioriteras högt av Miljöpartiet. MP är ett av de mest demokratiska partierna. Vi har bland annat partikongress varje år, vi anordnar interna provval där alla medlemmar har rätt att delta för att vaska fram våra olika kandidater, vi har avgörande valkonferenser, vi har en platt organisationsstruktur, m.m.

Men detta betyder inte att det inte finns de som är missnöjda. En del av de som inte har fått förtroende av partiet har inte ryggat för att förtala andra partivänner offentligt. Det tycker vi är mycket sorgligt. En av våra representanter som har varit utsatt under en längre tid för en omfattande smutskastningskampanj är riksdagsledamoten Jabar Amin.

När alla partimedlemmar i MP i länet fick möjlighet att rösta i ett provval för att fastställa vår riksdagslista vann Amin förtroendet överlägset. Ingen annan kandidat kom i närheten av det förtroende som han fick. När riksdagsvalet var över visade det sig att Amin var den MP-riksdagskandidat som hade störst förtroende bland väljarna i Västerbotten.

Ingen miljöpartistisk riksdagskandidat i Västerbotten har någonsin fått lika många röster som Amin av väljarna i demokratiska val. När svenska folket röstade i EU-valet förra året var han en av de kandidater som fick högst väljarstöd i länet, och mycket stort stöd i hela landet.

Att trots detta ändå smutskasta Amin, som Bergner gör genom att antyda diverse grundlösa beskyllningar om klanmässigt agerande, är ett utryckt för ett diskriminerande synsätt. Att använda en måttstock för invandrade politiker och en annan för vita medelålders män, är ovärdigt.

Mia Winroth, vice sammankallande för Miljöpartiets ledningsgrupp i Umeå

PETTER BERGNER SVARAR:

Det är svårt att bortse från alla de personer som genom åren har slagit larm om tillståndet i MP i Umeå. Att dessa vittnesmål, och Amins roll i sammanhanget, granskas är fullt naturligt. Om MP vill gå till botten med problemen framstår det som en oklok strategi att brännmärka interna kritiker och antyda att granskande journalister företräder ett ”diskriminerande synsätt”. Mia Winroths krishantering för tanken till Bagdad Bob.