Två av Sveriges banbrytande begåvningar, koreografen Mats Ek och hans bror dansaren Niklas, klarade realen med ett nödrop. Betygen var urusla. Deras syster Malin Ek var heller inget skolljus. Trots det har hon lyst upp svensk scenkonst i snart ett halvt sekel.
Det skriver Maria Schottenius i en krönika i Dagens Nyheter (23/2 2015).
Utan att förringa syskonen Eks samlade kulturgärning, bör det inflikas att deras mamma var Birgit Cullberg, som grundande Cullbergbaletten. Även om det inte ger frikort in i de fina salongerna, kan man inte bortse ifrån att det underlättar, samt att det inte råder samma premisser för att göra karriär inom sport och kultur som på den reguljära arbetsmarknaden.
Att Patrik Sjöberg och Zlatan Ibrahimović avslutade sina gymnasiestudier i förtid spelar givetvis ingen roll för deras idrottskarriärer. Ingen frågar efter betyget i matte om du hoppar 2,42 eller blir årets skyttekung.
Det är för dem som inte kan dansa, hoppa eller spela sig till framgång som betygen kan vara avgörande. För dem som vill studera på universitet och högskolor, vars meritförteckning kommer att granskas av arbetsgivare som är ointresserade av enstaka scenframträdanden och antal mål. Arbetsgivare som inte har en tanke på att anställa någon som saknar dokumenterad erfarenhet av att ta till sig teoretiska kunskaper och sedan omsätta dem i praktiken.
Därför bör vi vara försiktiga med att framhålla framgångsrika personers svaga skolresultat. Självklart kan man slå sig fram i livet även om studierna gick åt pipan. Det gäller särskilt dem som har en exceptionell talang eller uppfinner nya Spotify.
Men låt oss tala klarspråk. 99 procent av mänskligheten är varken nästa Rembrandt eller Maradona. De allra flesta är ordinära medelmåttor, som med en god utbildning och rätt förutsättningar kan prestera riktigt bra.
Därför ska vi inte lura ungdomar med att de lika gärna kan strunta i skolan. Framgång kommer betydligt oftare om du anstränger dig och får höga betyg.
Susanne Nyström