Afghanistan är Sveriges näst största biståndsland är en stat byggd på opiumodlingar. Foto: Allauddin Khan, AP/TT
Afghanistan är ett land som bygger på beroende. Inte bara av internationellt bistånd, som från Sveriges del planeras uppgå till 4,87 miljarder kronor mellan 2014 och 2019, utan också på det beroende som odlas på Afghanistans opiumfält:
Landet är världens största opium- och heroinleverantör. Inte sedan 1930-talet har det producerats så mycket opium som under 2014, och den absoluta majoriteten odlas i Afghanistan enligt FN:s World Drug Report 2015. Siffrorna är hisnande: Av 2014 års 7 554 ton opium stod Afghanistan för hela 85 procent, eller 6 400 ton.
Opiumproduktionen är idag en essentiell försörjningskälla och bygger på semi-officiellt godkännande från regionala styren. Lokala polisstyrkor agerar som de facto vakter av odlingsfält. Korruptionen är inte omfattande, den är allomfattande. I vissa områden är opiumodlingen officiellt beskattad, som i Garmsirdistriktet i Helmandprovinsen.
Även talibanerna kontrollerar och beskattar fält. Enligt FN drar terrorgruppen in 155 miljoner dollar varje år på opium. En spottstyver jämte de 7,6 miljarder dollar som USA spenderat de senaste tolv åren på bekämpning. De pengarna hade gjort större nytta om man istället hade köpt opiumet och bränt det.
I dag är opiumodlingen en av få inhemska nationella intäktskällor. Därmed riskerar även fortsatt internationellt fokus på opiumbekämpning att få en destabiliserande effekt av hela Afghanistan.
Men medan opiumfälten är den största inhemska ekonomiska utmaningen, är säkerhetssituationen avgörande för stabiliteten. Enligt en FN-rapport i oktober 2015 har talibanerna inte varit så starka som nu sedan före invasionen 2001. Det kan ha spelat en avgörande roll för Obama då han under Nato-toppmötet i Polen för några veckor sedan meddelade att USA ska stanna kvar i Afghanistan med 8 500 icke-stridande soldater ”tills vidare”. I alla fall tills nästa president bestämmer någonting annat.
Men Afghanistans framtid avgörs inte av USA eller Nato, inte ens av talibanerna, utan av Pakistan. Den pakistanska säkerhetstjänsten ISI har länge stöttat talibanerna med utbildning, utrustning och personal samt erbjuder möjlighet för Haqqani-gruppen att göra reträtter in i norra Waziristan dit afghanska trupper inte kan förfölja.
För närvarande pågår en maktkamp över ledarskapet i talibanerna, där Pakistans syfte är att låta Haqqani-nätverket ta över talibanrörelsen. Som tack för Pakistans stöd utför gruppen även attacker mot indiska infrastrukturprojekt på afghanskt territorium.
Samtidigt som USA och Pakistan är nära allierade, understödjer USA kampen mot de terrorgrupper som Pakistan finansierar. Vem som bekämpar vem är inte alltid helt klart i geopolitikens andra moderna tidevarv.
I dagsläget finns det ingenting som tyder på att den afghanska statsstrukturen kommer stärkas, korruptionen minska och Pakistans stöd till olika islamistiska terrorgrupper minska. Den sista afghanska flyktingvågen har ännu inte skådats.
Csaba Bene Perlenberg
Liberal skribent
Första delen av Perlenbergs granskning av det svenska Afghanstanbiståndet kan du läsa här