De flesta religiösa församlingar har regler som diskriminerar och exkluderar. Som kvinna utesluts du till exempel ofta från stora delar av religionen.
I Göteborgs judiska församling får par inte gifta sig i synagogan om inte båda parter är judiska. Hur diskriminerande den regeln är kan diskuteras. Det går bra att konvertera till judendomen om man vill gifta sig i Göteborgs synagoga. Det är inte en rättighet att få göra det.
Men när en överväldigande majoritet av svenska judar gifter sig med en icke-jude blir frågan aktuell. Synagogan har ett stort symboliskt värde. Den står för en identitet och ett kulturellt arv som vi är många som känner starkt för.
Min vän Johanna Schreiber lämnar den judiska församlingen i Göteborg, just därför att hon inte får gifta sig med sin icke-judiska fästman i synagogan, vilket hade betytt så mycket för henne. ( Expressen 11/7 2015).
Det fanns en del som ifrågasatte Johannas beslut att skriva om detta i nationell media. Det är en intern angelägenhet, menade vissa – dessvärre. En religiös församling får ha nästan vilka interna regler som helst så länge de inte söker skydd i lagen för dessa, men att vidga debatten är berikande.
I ett fritt samhälle bör organisationsfriheten vara stark. Det vore ett fattigt mänskligt liv om vi inte kunde organisera oss i grupper efter tycke, intresse och identitet. Ännu fattigare vore det om staten dikterade på vilka premisser vi kan organisera oss, undantaget om vi hotar andras frihet. Eftersom religiösa gruppers regler inte åtnjuter lagligt skydd hotar de ingens frihet. Du kan välja att, som Johanna gjort, gå ur en religiös församling.
Då religion på detta sätt är en frivillig aktivitet och identitet, inskränks inte individens frihet direkt av att medlemmarna kan bestämma sig för att ha diskriminerande regler. Däremot skapar det normer som kan påverka individens frihet i andra sammanhang. Allt detta måste diskuteras och det diskuteras livligt inom de flesta religiösa församlingar. Det skadar inte att ibland vidga debatten till att inkludera även icke-medlemmar.
Kanske finns det judar som inte är medlemmar i någon församling som på så sätt kan engageras i debatten. Kanske finns det någon forskare som kan bidra med jämförelser med andra religioner. Kanske kan andra religiösa grupper berätta hur de hanterar samma frågor. Ja, kanske finns det en hel drös med människor, utanför den judiska församlingen, som kan ha något klokt att säga i frågan.
Självklart kan församlingen, som bedrivs demokratiskt av dess medlemmar, strunta fullständigt i vad utomstående tycker. Det har de all rätt att göra.
Inom en judisk församling ryms förvisso fler åsikter än vad det ryms judar. Men man ska inte lura sig att förändring kan ske i isolering, att influenser och synpunkter från övriga samhället inte kan bidra positivt till debatten.
Och kan man inte stå upp för sina regler offentligt och förklara varför man värnar dem så mycket, så kanske de inte är så mycket att ha.
Clara Sandelind
doktor i statsvetenskap vid University of Sheffield och fristående krönikör hos Liberala Nyhetsbyrån
Synagogan står för en identitet och ett kulturellt arv som vi är många som känner starkt för.