Miljöpartiet består av en sammanslutning av idealister.
Och så länge de inte hade regeringsmakten fungerade det fint att drömma skönt och grönt.
Men det är inte lika lätt i regeringsställning, vilket miljöpartisterna nu har fått erfara.
Det började med Saudi-affären. Snart måste regeringen avgöra huruvida militärsamarbetet med Saudiarabien ska förnyas eller löpa ut. Miljöpartiet som har varit ett parti för pacifister, har länge varit skeptiskt mot att Sverige samarbetar med ett land där kvinnor inte får köra bil och bloggare straffas med piskrapp.
Trots detta tycks det som att Miljöpartiet kommer att medverka till att avtalet förlängs.
Statsminister Stefan Löfven (S), som är en röd realist snarare än en grön idealist, har sagt att han inte ser några problem med att fortsätta samarbetet med Saudiarabien. Även om flera framträdande miljöpartister, som EU-nämndens ordförande Carl Schlyter (bilden) och partiets utrikespolitiske talesperson Valter Mutt, har fördömt beslutet i starka ordalag.
Förra veckan enades Miljöpartiet med Alliansen om att 100 skolor ska tillåtas införa betyg från fjärde klass. MP försökte utmåla det som en seger, då enbart en bråkdel av Sveriges fjärdeklassare betygsätts i stället för samtliga. På Miljöpartiets Facebook-sida skrev partiet ”Betyg från fyran stoppat!”.
Väljarna var lagom imponerade av kompromissen. Sidan fylldes av arga kommentarer från sådana som ångrade att de hade lagt sin röst på MP och upplevde att partiet hade svikit dem. Särskilt då Miljöpartiet har utmålat sig som den förra utbildningsministern Jan Björklunds (FP) främsta motståndare.
Det vi ser nu är bara början på svekdebatten kring Miljöpartiet. Och det är föga förvånande att väljare känner sig besvikna. Vad är meningen med att rösta på ett gäng gröna idealister om det ändå är de röda realisterna som bestämmer?
Naomi Abramowicz
ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån
Vad är meningen med att rösta på ett gäng gröna idealister om det ändå är de röda realisterna som bestämmer?