Sverige har varit medlem i EU i drygt 20 år.
Det görs regelbundna mätningar om hur vi ser på samarbetet och det visar sig att den fria rörligheten är det som vi svenskar uppskattar allra mest.
Den fria rörligheten inom EU regleras i Schengensamarbetet. Vi kan färdas över gränsen mellan två medlemsländer utan att behöva visa passet. Unga svenskar har kanske aldrig varit med om något annat, men vi som är äldre vet hur krångligt och tidsdödande det kunde vara på flygplatsen i Berlin eller vid andra gränser.
Men denna ganska nyvunna frihet kan ta slut – fortare än vi anar.
”Om inte de åtgärder vi nu försöker genomföra ger effekt riskerar Schengensamarbetet att kollapsa redan vid toppmötet i mars”, sa EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker i sitt tal till Europaparlamentet i Strasbourg för någon vecka sedan.
Han fick medhåll av rådets ständige ordförande, den före detta premiärministern i Polen, Donald Tusk.
Detta ruskar verkligen om det Europeiska samarbetet och EU-medborgarna. Ett av EU-samarbetets flaggskepp är på väg att braka samman. Vad är det som egentligen har hänt?
Flyktingkrisen eskalerade förra året till den värsta humanitära katastrofen i Europa sedan andra världskriget. Framförallt kriget i Syrien, men även andra konflikter i Mellanöstern, Nordafrika och Afghanistan, liksom IS framfart, tvingar människor att fly sina hem för att undvika krigets och terrorns fasor. Miljontals människor söker sig till Europa för trygghetens skull.
I ett försök att hantera detta tog EU-kommissionen fram förslag på en förstärkning av EU:s yttre gränser, en fördelning av flyktingarna mellan alla 28 medlemsländer, resurser för flyktingläger i Turkiet, förbättrad mottagning i medlemsländerna och en del annat.
Man bad Europaparlamentet att snabbt behandla ärendet om fördelningen av flyktingarna. Det tog åtta dagar att behandla frågan och säga ja med stor majoritet. Senare tog rådet – där de 28 regeringarna sitter – beslut om samma sak, med kvalificerad majoritet.
Det fanns medlemsländer som röstade emot.
Och det finns medlemsländer vägrar ta emot flyktingar.
Ilskan och frustrationen är mycket stor bland de länder som tar sitt ansvar.
”Man kan inte bara ta del av fördelarna med medlemskapet i EU, man måste också hjälpas åt vid en kris som denna”, är vanlig fras jag hör i Bryssel, liksom att ”Schengen hotas av de som är osolidariska och inte tar emot flyktingar”.
Om detta sker vore det förödande, inte bara för människors fria rörlighet, utan också för handel, ekonomi, tillväxt och jobb.
Nu börjar medlemsländerna sätta upp kontroller vid gränserna när man ser att de beslut som har tagits saboterats av andra länder. Om detta eskalerar, och vi återigen får kontroller, tullar och taggtråd vid gränserna mellan Europas länder, återstår att se.
Den första indikationen får vi vid toppmötet i mars.
Jens Nilsson