Sommarlovet knackar på dörren och vi vet att många unga flickor bävar inför att åka på semester med familjen till hemlandet.
Arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck, bekämpandet av tvångs- och barnäktenskap är angeläget och kräver aktiva åtgärder från samhället.
Sverige behöver ett nationellt kompetensteam likt det engelska systemet med The Forced Marriage Unit (FMU). Med befogenheter motsvarande de som FMU har kan svenska flickor ges bättre skydd och föräldrar effektivt lagföras. Det skulle gälla både svenska medborgare och de som har dubbelt medborgarskap.
Ingen ska behöva utsättas för att tvingas att gifta sig. För de flickor som trots det varje år förs bort för att giftas utomlands måste det finnas hjälp att få.
Barndomen ska vara frihet, lek och lärande. Nu tvingas allt fler svenska flickor gifta sig som barn. Sverige måste skydda dessa barn/ungdomar från förtyck och våld. Vi har en skyldighet att stå upp för dessa flickors rätt till sitt eget liv och sin egen kropp.
Trots flera lagskärpningar från alliansregeringen sida löper flickor i Sverige stor risk att giftas bort utomlands. Desperata och rädda flickor ringer svenska konsulat eller ambassader men kan i dag mest hänvisas till olika frivilligorganisationer som organiserar fritagningar av flickor.
De flesta flickor som gifts bort får dock aldrig någon hjälp. Annorlunda är det för de brittiska flickorna där staten har helt andra resurser för internationella interventioner genom The Forced Marriage Unit.
Personal vid våra skolor, sjukhus, polismyndigheter och socialkontor behöver bli bättre på att känna igen signaler och behöver utbildas i vad som krävs för att med auktoritet kunna ingripa vid behov.
Myndighetssamverkan är nödvändig för att förebygga och hjälpa flickor och pojkar i riskzonen för barn- och tvångsäktenskap samt hjälpa dem som blivit bortförda.
Det måste finnas en nationell hjälplinje som man kan kontakta dygnets alla timmar där man ger råd och stöd till offer för tvångsäktenskap samt till yrkesverksamma som arbetar med sådana ärenden.
Biståndet från hjälplinjen kan variera från enkla säkerhetsanvisningar till att förhindra flickans tilltänkta makes flytt till Sverige och i extrema fall rädda offer som mot sin vilja hålls utomlands.
Regeringen måste ta sitt ansvar och fullfölja det arbete alliansregeringen påbörjade med syfte att ta efter det arbete som görs i Storbritannien för att förhindra att flickor utsätts för tvångsgifte.
Regeringen bör också inrätta en nationell hjälplinje dit anhöriga, personal och enskilda kan ringa för att få rådgivning och stöd. Därutöver behöver personal i skola, polis och socialtjänst utökad utbildning inom området så vi tidigt kan förhindra att flickor förs bort för tvångsgifte.
Det är dags att agera i denna viktiga fråga.
Marie-Louise Forslund Mustaniemi