Ett nytt år, nya möjligheter att bli en lite bättre människa, skippa godis, vin och nikotin.
Vad de sex socialdemokratiska kommunalråden inom Norrans spridningsområde – Lorents Burman, Skellefteå, Britta Flinkfeldt Jansson, Arjeplog, Mikael Lindfors, Norsjö, Patrik Nilsson, Robertsfors, Martin Noréhn, Malå och Lotta Åhman, Arvidsjaur – har satt upp för personliga mål är, just det, personligt. Däremot är det ingen hemlighet vad de vill ska hända i respektive kommun i år. Det har Norran nämligen tagit reda på.
Stor eller liten kommun, nyårslöftena liknar i mångt och mycket varandra, det handlar om tillväxt, bostäder och arbetstillfällen, vård, skola och omsorg. Samtidigt måste man fråga sig vem det egentligen är som styr jobbpolitiken, var de nya jobben hamnar, var nerdragningarna sker, politikerna eller företagen. Naturligtvis är det företagen, det enda politikerna kan göra är att skapa goda förutsättningar för företagande – och hoppas på det bästa.
Så när statsminister Stefan Löfven (S) i sin regeringsförklaring talade om att införa en vägslitageavgift, eller kilometerskatt, för tunga fordon borde nyss nämnda kommunalråd ha sagt emot. En sådan underlättar ju inte för näringslivet i Norrland i allmänhet och i Norrlands inland i synnerhet med långa transporter både inom och till och från länen.
Vägslitageavgift, kilometerskatt, eller vad man nu än väljer att kalla det, så är en skatt en skatt, en skatt som i detta fall straffbeskattar landsbygden. Företagen etablerar sig där det finns bäst förutsättningar, så är det bara. Skulle tro att det finns ett och annat socialdemokratiskt kommunalråd som känner sig motarbetat av den sittande rödgröna regeringens insatser för att stärka statskassan.
De enskilda kommunernas möjligheter att påverka utvecklingen är med andra ord avhängigt även andra aktörer. Ingen kan beskylla den borgerliga regeringen för att ha fört en framgångsrik regionalpolitik, även om Centerpartiet under Annie Lööfs ledning, i varje fall gjort vissa försök. Återstår att se vad en rödgrön regering har att komma med under de kommande fyra åren. Förhoppningar och förväntningar är någonting som regeringen lär får leva med. Frågan är om den lyckas leva upp till önskemålen.