Kan de senaste hundra årens konstanta urbanisering börja gå mot ett trendbrott?
Av de hundratals utanförskapsområden som finns i Sverige ligger ytterst få, om ens något, i gles- eller på landsbygd. Att människor i högre utsträckning kommer att söka sig till lugnet och tryggheten när de bildar familj eller går i pension är ingen vild gissning.
Som sverigedemokrat ser jag denna utveckling som fullt naturlig. Den sociala tilliten i gles- och på landsbygden är fortfarande generellt hög. Där medborgarna känner igen varandra, och kan identifiera sig med varandras förutsättningar, blir det också lättare med förtroendet.
Hög social tillit är kittet som håller ihop ett samhälle. Jag vill försöka underlätta en kommande ruralisering. I stället för att som tidigare regeringar konsekvent mjölka både naturresurser och skattemedel från glesbygdsbor vill jag ge bättre förutsättningar för att hela landet ska leva.
Med Sverigedemokraternas företagspolitik blir det enklare för den enskilda företagaren att utveckla sin verksamhet.
Ett utvidgat starta eget-bidrag, minskat sjuklöneansvar för småföretagare, sänkt arbetsgivaravgift, sänkta skatter på drivmedel. En energi- och industristrategi som baseras på verkliga förutsättningar och insikten om att Sveriges export är helt avgörande för att finansiera välfärden.
Kan vi ge företagare möjlighet att bedriva sin verksamhet på landet som i staden så kan vi även ge fler människor den trygghet och det välmående som allt fler förorter saknar. Där man kan lägga surt förvärvade inkomster på expansion eller personalvård i stället för på inbrottslarm och höga försäkringspremier.
Fritt från gråa betongsilhuetter och dålig luft. Fritt från oron att din bil brinner när du tittar ut genom fönstret. Där ambulansen kommer utan att vänta på poliseskort, och där brandkåren slipper stenkastning. Där moralpoliser lyser med sin frånvaro och där kvinnor vågar gå en promenad även sent på kvällen.
Med företagen kommer skatteunderlaget, och med skatteunderlaget kommer välfärden lättare att kunna bevaras även på mindre orter. Skolor och vårdcentraler kan finnas kvar i närområdet, poliser slipper täcka gigantiska distrikt.
Att det dessutom i förlängningen ökar graden av självförsörjning och förbättrar Sveriges krisberedskap får ses som en bonus.
Vad Sverige behöver är inte fler stadsgallerior, genuscertifierad snöröjning, ringleder eller no-go-zones.
Vi behöver tillit, trygghet och företagsamhet på fler platser i landet.
Att det ökar tron och hoppet är både jag och Sverigedemokraterna övertygade om.
Eric Axelsson, Vilhelmina, riksdagskandidat för Sverigedemokraterna