Vi finns för att vi inte vill finnas.
Så skulle visionen för organisationer inom det tobaksförebyggande arbetet kunna lyda.
Ideella organisationer kan ibland kritiseras för att de tar sitt existensberättigande för givet. Att våra organisationer finns för sin egen skull och inte för något högre syfte.
Vi i Smart Ungdom har enats om att vi måste se ett stopp på tobaksbruket och att det kräver att vi sätter ett slutdatum. Därför vädjar vi till andra ungdomsorganisationer om stöd för ”Tobacco Endgame – Rökfritt Sverige 2025”, för folkhälsans, för barnens och för de ungas skull. Vi vill inte vänta längre, vi behöver ta efter andra länder som ligger före i det tobaksförebyggande arbetet.
Inte nog med att vi inte vill vänta, vi har två internationella konventioner i ryggen, som Sverige ratificerat, och som säger att vi måste agera snarast, tobakskonventionen och barnkonventionen.
Vi har visioner som enar oss oavsett om vi i våra föreningar kämpar för fler bostäder, för nykterhet, för fler mötesplatser, för tillgänglighet, för elevdemokrati, mot diskriminering och rasism, för fred, för hållbarhet med mera. Det som enar oss är vår vilja att förändra och förbättra. Det handlar inte om att sätta en fråga före en annan, det handlar om att inse att vi behöver arbeta med många frågor och även stödja varandras kamper för att effektivt kunna påskynda förbättringar som inte kan vänta mer.
Unga är måltavlor för tobaksbolagens marknadsföring och de mest åtråvärda som nya användare av tobak. Rökning är den enskilt största förebyggbara orsaken till för tidig död, 12 000 personer dör som en direkt följd av sin rökning varje år och 500 av passiv rökning bara i Sverige, sex miljoner globalt.
Tobak – oavsett hur den konsumeras – produceras under allt annat än trivsamma förhållanden, med minst en halv miljon barnarbetare, extrem fattigdom, skuldfällor och miljöförstöring. Vidare medför nikotinbruk att hjärnan blir mer mottaglig för andra beroenden – vilket är ett starkt argument mot såväl rökning som snusning. Vi måste sluta tiga och inte låta det vara “upp till var och en” att avgöra om de ska stötta tobaksindustrin.
Ett kraftfullt förebyggande verktyg är att sätta ett slutdatum för tobaksbruket i ett land, något som flera andra länder – Finland, Nya Zeeland, Norge, Irland – redan har beslutat om. I Sverige kallas opinionsbildningen för ett beslut om slutdatum för ”Tobacco Endgame – Rökfritt Sverige 2025”.
Rökfritt innebär i praktiken att rökningen skulle vara nere på under fem procent och inte längre stå för den enorma sjukdomsbörda och ohälsoprobleme som den gör i dag. Ett beslut om slutdatum markerar att samhället i stort inte accepterar rökningens pris och är villig att göra något åt det.
Det är inte frågan om några direkta förbud mot tillverkning, användning, innehav eller försäljning av tobak, utan om att Sverige genomför den breda strategi av utfasning och åtgärder som Världshälsoorganisationens tobakskonvention anvisar. I tobakskonventionen står bland annat att priserna på tobak ständigt ska höjas, att vi ska öka de rökfria miljöerna, att marknadsföring av tobak ska minimeras och att unga ska skyddas.
Barnkonventionen och tobakskonventionen stödjer varandra och med hjälp av en större efterlevnad av tobakskonventionen kan vi främja även barnkonventionen och dess artiklar. Ser vi till barnkonventionen och dess artiklar som handlar om ”Icke diskriminering”, ”Barns bästa, ”Rätt till liv och överlevnad” och ”Genomförande av rättigheter”, för att bara nämna några, så bli det tydligt hur konventionerna kan överbryggas och hur viktigt det är att vi stöttar åtgärder som främjar dem båda.
Därför finns även projektet ”Brit-barns rätt i tobaksfrågan” som arbetar med att bygga broar mellan FN:s konvention om barnets rättigheter och WHO:s ramkonvention om tobakskontroll. Ett sådant beslut kräver en bred samhällsopinion, som vi vet redan finns, men som måste bli mer uttalad, särskilt av olika organisationer från civilsamhället.
I dag har närmare 50 organisationer valt att stödja initiativet ”Tobacco Endgame – Rökfritt Sverige 2025” däribland Jämtlands läns landsting som första landsting. Att fler organisationer aktivt visar sitt stöd bereder vägen för politiker att använda sig av de effektiva verktyg som finns och behövs för att förhindra att fler börjar bruka tobak, men även också för att hjälpa den majoritet av brukarna som vill sluta.
För över 20 år sedan fick Sverige en tobakslag, för 17 år sedan kunde personer under 18 år köpa tobak, för nio år sedan röktes det på restauranger. Om tio år vill vi se ett rökfritt Sverige. Om vi vill att ungdomsorganisationer ska vara visionärer, främja barns och ungas rätt samt se barnkonventionen bli lag, måste vi stödja ”Tobacco Endgame 2025”.
Camilla Callerstig