Med start i maj kan vi se fram emot ett pärlband av Pridefestivaler.
Pridefiranden spelar en viktig roll för att synliggöra och lyfta fram hbtq-personer. Det är däremot inte tillräckligt för att den mångfald och öppenhet som vi vill se ska bli verklighet. En festival löser inte ensamt de utmaningar som hbtq-personer möter.
Sverige är ett av världens bästa länder att leva i för homo- och bisexuella och transpersoner. Moderaterna och Alliansen har bidragit till detta, till exempel genom att införa könsneutrala äktenskap och genom att ta bort krav på sterilisering för transpersoner som byter juridiskt kön.
Dock återstår mycket att göra. Hbtq-frågor handlar inte bara om lagar som stiftas i riksdagen. De handlar också om vardagsfrågor som kommuner och landsting har ansvar för.
Det finns utmaningar som brist på kunskap, behov av bättre bemötande och ökat synliggörande. Det handlar om unga som mår dåligt, diskriminering på jobbet och om att få bli gammal på sina egna villkor.
Kommuner och orter som är öppna och står upp för mångfald tjänar på det. Trots detta är det långt ifrån alla kommuner och landsting som lyft, eller ens diskuterat, hbtq-frågor och den verklighet som den egna kommunen, eller regionen, erbjuder.
Kommuner och landsting kan åstadkomma mycket genom att jobba med frågor om bemötande, synliggörande, trygghet, anti-diskriminering och kunskap.
Utgångspunkter kan vara att unga hbt-personer ofta mår sämre än jämnåriga, att de första generationerna som haft chansen att leva öppet som hbt-personer börjar bli äldre och är i behov av omsorg, att många hbt-personer upplever bemötandet i sjukvården mindre bra och att det inte alltid är enkelt att vara öppen på jobbet.
Att göra det möjligt att leva öppet som hbt-person i hela Sverige är något att sträva efter. Inte bara när det är Pridefestival. Låt inte hbtq-personers livsvillkor reduceras till en dag eller helg om året.
Fredrik Saweståhl