Ordet handikapp lever och frodas. Trots att Socialstyrelsen redan för flera år sedan deklarerade att det inte ska definieras så används det allt mer i vårt språk. I Svenska akademiens ordlista, som nyligen utkommit, finns 24 ord som innehåller ordet handikapp.
Det skriver Jörgen Lundälv, funktionshinderforskare och docent i socialt arbete, i denna debattartikel som handlar om språk och utsatta grupper.
Jag blev förvånad när jag öppnade den nya utgåvan av Svenska akademiens ordlista. Som funktionshinderforskare undrar jag naturligtvis hur ordet handikapp har förändrats i språket och i ordlistan.
Jag blir förvånad när jag finner fler ord med ordet handikapp i 2015 års upplaga av ordlistan – den 14:e i ordningen – när jag jämför med den 11:e upplagan som publicerades 1986. I den nya utgåvan finns 24 ord som innehåller ordet handikapp medan det i den äldre återfinns färre.
Vilka är orden vi fortfarande använder om ”handikapp”?
I den nya ordlistan finns: handikapp, handikappa, handikappad, handikappanpassa, handikappanpassning, handikappberäkning, handikappbil, handikappersättning, handikappfordon, handikapphjälpmedel, handikappidrott, handikapplats, handikapplägenhet, handikappning, handikappomsorg, handikapporganisation, handikapp-OS, handikappråd, handikapptillstånd, handikapptoalett, handikappturnering, handikapptävling, handikappvård och handikappvänlig.
Ordet handikapp, som började användas tidigt under 1950-talet, beskrivs i Nationalencyklopedin som ett ord som förväntas försvinna och där ordet funktionshinder i stället används.
För flera år sedan (2007) avrådde Socialstyrelsen från att använda ordet handikapp eftersom det var föråldrat, nedsättande och till och med stigmatiserande. Men vad har hänt efter det? Ordet handikapp fortsätter att användas och utvecklas som ord. Meningarna går alltså isär.
Nya ”handikapp”-ord som tillkommit i språket är: handikappersättning, handikapphjälpmedel, handikappomsorg, handikapp-OS, handikapplats och handikapptillstånd.
Ett annat ord som används är funktionshinder och funktionsnedsättning. Men trots att vi använder ord som till exempel funktionshinderpolitik, funktionshinderforskning, funktionshindermyndighet, funktionshinderrörelsen eller funktionshinderorganisation så är detta ord som saknas i ordlistan.
Vi vrakar och väljer bland orden i vår språkanvändning. I en kommun kan det stå ”enheten för handikappomsorg” på en skylt medan det i en annan kommun står ”enheten för funktionshinder”. Det finns också exempel på när ord eller namn ändras. Till exempel magasinet Svensk Handikapptidskrift som nyligen bytte namn till Funktionshinderpolitik.
Det här med språk är inte alltid så enkelt. Hur vi använder språket har betydelse. Likaså hur medierna använder språket i sina konstruktioner av verkligheten. Det är viktigt att vara medveten om hur vi använder språket och hur språket också förändras från tid till tid.
I vårt grannland Finland används ordet invalid i ord som till exempel invalidtaxi, invalidplats och så vidare. Hur myndigheter använder sig av språket i Sverige är utomordentligt viktigt. En ökad medvetenhet i språkanvändning borde stärkas enligt min mening.
Man kan även reflektera vidare över vilken innebörd som orden har för utsatta grupper i samhället. Detta kanske kan vara en fråga för vidare tanke. Och detta kan vara något väldigt bra att ord kommer och går. Det utmanar oss att tänka och reflektera.
Det är viktigt med normkritiska perspektiv. Ordet funkofobi, det vill säga ”fördomar mot personer med funktionsnedsättning”, är ord som finns i vår ordlista samtidigt som funktionsvariation saknas. Orden är nya och ingår i den normkritiska diskussionen samtidigt som handikapp fortsätter att vara det starka ordet i vår ordlista.
Jörgen Lundälv