Som ett brev på posten kommer det orangea kuvertet med pensionsbesked i början av varje år.
För många är det ingen munter läsning. Framför allt inte för kvinnor, som i snitt får knappt 70 procent av mäns pensioner.
Tvärtemot vad man kan tro beror det inte på att pensionssystemet är ojämställt. Däremot ser kvinnors och mäns villkor på arbetsmarknaden olika ut, och pensionen är en spegel av arbetslivet.
Ekvationen är enkel. Heltid ger fler pensionspoäng än deltid. Högre lön ger mer än lägre. Många arbetsår är bättre än färre.
Att kvinnor oftare går ner i arbetstid, tar ut majoriteten av föräldraledigheten och utför det mesta av det obetalda hemarbetet, märks alltså inte bara under de yrkesverksamma åren, då rollfördelningen kan vara rationell ur ett familjeperspektiv. Det leder till att kvinnor inte ens har tre fjärdedelar av mäns livsinkomster, vilket är uruselt för den enskilda.
Problemet behöver hanteras direkt när det uppstår stora ekonomiska skillnader i ett förhållande, antingen genom att premiepensionen överförs från den som tjänar mest till den som tjänar minst eller genom att spara privat i hens namn.
Här är det dessutom viktigt att räkna in våra nya livsmönster. Många avsätter resurser till efterlevandepension, men bland de yngre pensionärerna är det inte änkorna, utan de frånskilda, som har de lägsta pensionerna, vilket understryker vikten av att planera så att båda parter får en lika stor del av pensionskakan vid en eventuell separation.
En annan lösning, som är enkel i teorin, är att föräldrapar fördelar tiden för lönearbete, föräldraledighet och hemarbete lika mellan sig. Då löser sig en stor del av pensionsproblemet av sig självt.
Viktigast är dock att kvinnor och män inser att val de gör i 30-årsåldern får konsekvenser livet ut. Inte för att de ska tvingas att välja annorlunda, utan för att alla val ska göras med öppna ögon.
Susanne Nyström
ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån
Ekvationen är enkel. Heltid ger fler pensionspoäng än deltid. Högre lön ger mer än lägre.